Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befintlig täckt gång sammanhänger den med ett stort hus på
andra sidan om gränden och dess port är riktigt storståtlig;
den är tre fot hög från gatan och man kommer upp till den
på fyra eller fem breda, cirkelrunda trappsteg. I nedre förstugan
träffa vi några soldater alldeles likadana dem som finnas i
fästningen och beväpnade med Henry Martini-gevär, luntgevär, svärd
och sköld. Om vi rida vidare, komma vi om en stund till en
ännu smalare gränd, der rappningen ej är så hvit som i
Shangani, det europeiska qvarteret. Vi äro nu vid Melindi, der de
européer som ej ha råd att bo i Shangani måste slå upp sina
bopålar med hinduer eller araber till grannar. På andra sidan
om Melindi ligga blandade om hvarandra små hvita hus och
låga kojor, der rikedom och osnygghet trängas med hvarandra.
Vi äro nu på bron öfver inloppet till Malagash, som sträcker
sig från bugten till Mnazi-Moya, den förut omtalade
kokospalmen bakom Shangani. Stränderna på ömse sidor synas från
bron; men vi se också en massa kojor och andra små och
eländiga hus midt ibland högar af afskräden, en massa halfnakna
negrar och hvitklädda menniskor. Det hela liknar i viss mån
den ännu smutsigare byn Bulak utanför Kairo.
På andra sidan om bron ligger det så kallade Nyambu, eller
"den andra sidan". Vägen är bred, men qvarteret ännu smutsigare
än det vi nyss lemnat, Här bo wangwanaerna, eller de frigifne,
hvilkas tjenster upptäcktsresande bruka taga i anspråk för färderna på
det afrikanska fastlandet. Här lefva dessa ett lyckligt lif till
sammans med mswahilier (handlande på kusten), fattiga banyaner,
hinduer, perser, araber och baluchier, slafhandlare och köpmän. Om
helgdagarna, då folket är klädt i högtidsdrägt, är Nyambu ganska
pittoreskt, ja, till och med muntert; glädjen är då stojande, nästan
vild. Söckendagarna deremot ser man visserligen äfven i "de
fattiges distrikt" drägter af olika färger; men dessa drägter bäras
af menniskor med smutsiga ansigten och halfnakna kroppar.
Qvarteret är dock endast en och en half mil långt; och om vi
gå litet raskare, hafva vi snart framför oss hus och kojor, spridda
än här än der, grupper af kokospalmer och gamla mangoträd
med ofantliga mörkgröna löfhvalf. Tre mil framåt sträcker sig
en bred, gul väg med häckar på båda sidor. Bakom häckarna
växa sockerrör, bananer, palmer, pomeransträd,
kryddnejliketräd, kanelträd, helbladiga brödfruktträdet, maniok, ricinträdet,
hirs, majs, batater och äggplantor — med ett ord nästan alla
möjliga tropiska växter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
