Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från toppen af kullen Wirezu har man en särdeles vacker
utsigt öfver staden Zanzibar och dess redd. Då vi tröttnat att
beskåda denna tafla, vända vi blicken till landskapet nedanför
våra fötter. Vi begifva oss i sakta mak tillbaka till staden.
Då terrängen sluttar lindrigt ned mot staden, tyckas de i det
föregående nämnda träden, sedda i fågelperspektiv, sluta sig till
sammans till en gles skog, i hvilken man dock tydligt kan urskilja
de här och der liggande kojorna. Det sköna i sceneriet är
helt och hållet naturens verk, ty menniskan har gjort mycket
litet, blott planterat växten eller nedmyllat fröet. Naturen har
närt dem båda, tills de vuxit upp till jättar, den ene större än
den andre, och gifvit det hela denna underbara färgrikedom och
omvexling som endast tropikerna kunna uppvisa.
En vandring ut till Mnazi-Moya riktar ovilkorligt tankarna
på det förgängliga i allt menskligt. Allt hvad man ser vitnar
härom; ända från det ögonblick vandraren lemnat sin bostad
tills han återkommer dit erinrar honom allt om det ändliga. Han
behöfver knappt gå genom två eller tre gränder förr än han
kommer till en rikt befolkad begrafningsplats, der gräset för
länge sedan blifvit ensam herre ända derhän, att man har svårt
att upptäcka de vittrande, mossbelupna grafstenarna. Midt
igenom det vidsträckta fält der offren från de hemska koleraåren
hvila har fursten af Zanzibar anlagt en trädgård, som han låtit
omgifva med en hög mur. Här grinar en dödskalle fram, der
ligger en benknota eller gapar en hopsjunken graf med sitt
hemska innehåll. Från urminnes tid har här varit de dödes
hvilorum, och fursten må göra huru mycket som helst för att
få bort denna hufvudskalleplats — de europeiska embetsmännen
fordra det ifrigt af honom — den gamla vanan skall dock ännu
länge hålla i sig.
Bortom denna kyrkogård ser man inloppet till
Malagashbugten. Mellan denna och hafvet ligger söder om Shangani en
två hundra yards bred sandremsa. På dess högsta del
står det enstaka palmträd, som gifvit stället dess namn. Hit
går den af strängt arbete uttröttade europén för att hemta frisk
luft; här kan han, sittande på en af de många grafstenarna vid
foten af kokospalmen samt då och då kastande en flyktig blick
på dem som "sofva och glömma" under dessa anspråkslösa
minnesvårdar, i fulla drag insupa den stärkande hafsluften och se
solen gå ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
