Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samme författare yttrar vidare i kapitlet "Jernåldern":
"Från den dag, då menniskan först lärde sig bearbeta jernet,
började civilisationen på fullt allvar gå framåt, och i samma mån hon
förbättrade metoden att förädla denna metall stegrades också hennes
makt, ökades hennes kropps- och själsförmögenheter, vidgades hennes
andliga verksamhetssfär."
Och i slutet af samma märkliga bok råder han den resande:
"Mins detta, på det att högfärden icke må komma dig att glömma
ditt eget ursprung."
Jag är, som jag hoppas, fri från alla kast-, färg-, ras- och
nationalitetsfördomar. Mitt omdöme om negrerna på Zanzibar
blir derför att de äro ett folk som nyss kommit in i jernåldern
och nu nästan med våld bringas i beröring med nationer
som i följd af ett fyratusenårigt framåtskridande lemnat det
ofantligt långt bakom sig. De äro utan tvifvel behäftade med alla
lasterna hos ett ännu i barbari djupt försänkt folk; men de
förstå till fullo hurudant och huru eländigt detta tillstånd är.
Det är derför en pligt, oss ålagd af den religion vi bekänna
och af Guds egen son, att komma dem till hjelp i deras
sorgliga belägenhet. Men låtom oss framför allt, innan vi kunna
hoppas på någon förbättring af en i nattligt mörker så länge
insvept ras, upphöra med denna vanmäktiga jämmer öfver dess
laster och i stället söka upptäcka några af de dygder, hvilka de
som menniskor ega, ty det är ju genom deras dygder, ej
genom deras laster som civilisationens utsände kunna hoppas höja
dessa sina likar. Då jag i det följande ej kommer att sakna
tillfälle att orda om wangwanaernas och infödingarnas på
kontinenten så väl laster som dygder, skall det icke ske vare sig för
att derigenom gifva näring åt de civiliserade nationernas
sjelfbedrägeri eller orimliga, genom hundratals företräden alstrade
fördomar eller för att vilseleda läsaren genom skildringar som gå allt
för mycket i rosenrödt. Jag skall skrifva endast och allenast för
att sätta alla som hysa intresse för negrerna i stånd att rätt
uppskatta deras intellektuella förmögenheter.
De wangwanaer, eller Zanzibars infödingar, som bo i
Nyambu, äro lyckliga och glada menniskor, tycka om
umgänge och äro derför sällskapliga af sig. Deras fåfänga drifver
dem till att sätta en ära i att ega några hvita skjortor och
högröda mössor. Har mgwanaen sett en europé eller arab gå
med promenadkäpp i handen, är det nästan tvärsäkert, att om han
är rik nog att skaffa sig en hvit skjorta och en röd mössa, man
också får se honom komma promenerande med en lätt rörkäpp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
