Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu en budbärare måste derför affärdas till guvernören.
för att bedja honom vara så mild och rättvis som möjligt samt
derjemte förklara för honom anledningen till och beskaffenheten af
dessa uppbrusningar i wangwanaernas sinnen. Jag sökte
förtydliga för honom hvad här egentligen var fråga om, i det jag
förklarade att alla menniskor som stå i begrepp att för en
längre tid lemna sitt fosterland och sina vänner anse sig vid
sådana tillfällen kunna taga sig större friheter, hvarvid det
händer att svaga och lastbara naturer göra intrång på andras
rättigheter och derigenom ställa till gräl och oreda. Men
guvernören gick än mera tyranniskt till väga: bastonader,
häktningar och andra grymma straff användes allt oftare och oftare,
tills slutligen wangwanaerna samt- och synnerligen infunno sig
hos mig och anhöllo om en ny shauri.
Resultatet af denna långa rådplägning blef — först en
allvarsam tillrättavisning åt dem för deras vilda uppförande,
hvarmed afsigten, såsom jag sade, endast kunde vara att
kompromettera mig, derefter en klagan öfver deras dåliga vandel
och ett tillkännagifvande att jag kände mig mera benägen att
uppmana guvernören att fortsätta än att upphöra med sin stränga
framfart — samt slutligen en uppmaning till dem att hafva
tålamod under vår korta vistelse i Bagamoyo samt ett löfte att
inom två dagar föra dem in i Afrika, då vid vår första
lägerplats förlåtelse skulle komma alla till del, hvarefter de borde
börja ett nytt lif i frid och endrägt, hvilket, som jag hoppades,
skulle vara ända till vår återkomst till hafvet.
I Bagamoyo finnes en inrättning som icke kan förbigås
utan några ord, men för att förhållandet med den saken skall
lättare begripas, vill jag först skildra en liknande, lika betydande
anstalt i Zanzibar, nämligen universitets-missionerna. I
sammanhang dermed får jag nämna att jag för med mig in i Afrika
tre af denna missions lärjungar: Robert Feruzi, Andrew och
Dallington. Robert är en dugtig pojke af omkring aderton års
ålder och har förut tillhört löjtnant Camerons expedition, men han
lemnades, jag vet icke hvarför, qvar i Unyanyembé för att på egen
hand söka komma tillbaka hem. Andrew är en stark yngling af
omkring nitton års ålder men särdeles sluten utaf sig.
Dallington åter är något yngre, antagligen endast femton år. Hans
ansigte är fullt med ärr efter ett svårt anfall af kopporna, men
för öfrigt är han så öppenhjertig och intelligent som någon, hvit
eller svart, vid hans ålder kan vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
