Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertaliga tills andra kunna anskaffas — till sammans 356 själar
hvilka införlifvats med den anglo-amerikanska expeditionen. Den
långsträckta truppen upptog nära en half mil af den väg som
för närvarande är den förnämsta för handels- och
upptäcktsresor till trakterna omkring de stora sjöarna inne i landet.
Edward Pocock hade godhetsfullt åtagit sig att tjenstgöra
som hornblåsare, emedan han från sin långvariga fälttjenst i
Aldershot och Chatham känner till fältsignalerna, med hvilka
han äfven gjort Hamadi, en bland de förnämsta af ledarna, förtrogen,
så att denne genast kan genom signal underrättas i händelse
det blir nödvändigt att göra halt. Hamadi är också utrustad
med ett ofantligt långt horn af elfenben, som är hans
favoritinstrument; det hör till hans befattning, och han får icke
begagna det i annat fall än då expeditionen nalkas någon passande
lägerplats eller förtruppen hotas af fara. Framför Hamadi går
en liten storhufvad gosse med en inhemsk trumma, på hvilken
han slår i närheten af byar för att underrätta deras invånare
om ankomsten af en karavan — en alldeles nödvändig
försigtighet, enär flere byar äro belägna midt i täta skogen och en
oväntad ankomst af så många främlingar, innan invånarna
hunnit gömma sina små tillhörigheter, endast skulle framkalla
fruktan och misstro.
På detta sätt börja vi vår färd, uppfylda af hopp och
tillförsigt. Skämt och skratt höras längs efter leden och ett surr
af glada röster förnimmes öfver fälten, der vi vandra framåt
den slingrande vägen, som går backe upp, backe ned till följd
af den vågiga terrängen. Kroppsrörelsen hade återgifvit oss alla
en känsla af tillfredsställelse. En klar och varm sol sken öfver
våra hufvuden, vägen var torr och hård samt särdeles lämplig
att färdas på; och under början af vår första dagsmarsch kunde
vi icke på bättre sätt vara ordnade för att bjuda vildmarken
spetsen än just i en sådan lång och smal kolonn som vi nu
bildade.
Snart blir imellertid den bländande solens hetta oss
öfvermäktig, då vi nedstiga i Kinganis floddal. Leden brytas och
komma i oordning; många vilja stanna efter; man klagar öfver
den förfärliga hettan; hundarna andas tungt. Fastän vi européer
hafva försett oss med patenterade "solhattar", äro våra
ansigten blossande röda och svetten lackar så ymnigt utför pannan,
att vi oupphörligt måste anlita näsduken för att svettdropparna
icke skola betaga oss synen, hvartill komma våra tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
