Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde några ursinniga skutt men började helt tvärt vackla, böjde
knäna, darrade och föll omkull med benen i vädret. De andra
gnäggade gällt efter sin kamrat och nalkades mig, allt jemt
gnäggande och behagfullt kretsande i cirklar, ända tills jag med
en kula träffade en af dem i hufvudet — till en del emot min
vilja, ty jag anser zebrorna hafva blifvit skapade för någonting
bättre än att ätas upp.
Jag skickade Billali till lägret för att hemta några
wangwanaer för att bära hem mitt villebråd. Han visste hvilka
högljudda glädjebetygelser och hjertliga lyckönskningar han hade
att vänta och blef derför mycket glad öfver uppdraget. Msenna
var redan, på ett afstånd från mig af omkring 300 yards,
sysselsatt med att draga huden af ett af djuren. "Jack" låg vid
mina fötter, vakande öfver den döda zebran, på hvilken jag satt.
Förmodligen funderade han på huru mycket han skulle få för
den hjelp han lemnat mig genom att hugga det ädla bytet i
nosen. Jag höll just på med att i fantasien skapa mig en bild af
det land som utbredde sig bakom bergen i norr, då "Jack" sprang
upp och uppmärksamt såg åt söder. Jag vände om hufvudet
och fick se ett smutsgult djur, som nalkades långsamt och
betraktade mig med nyfikna blickar. Jag såg att det var ett lejon.
Jag gjorde ett tecken åt Msenna, hvilken i det samma såg upp,
och vinkade honom till mig.
"Hvad tror du det är, Msenna?" frågade jag.
"Simba (lejon), herre."
Då jag fann min misstanke bekräftad, lade vi oss båda
ned på marken och gjorde våra reffelbössor i ordning. En
elefantbössa laddades med två exploderande kulor. Jag visste
dessutom att med det säkra stöd zebrans kropp gaf åt vapnet
kunde jag träffa hvilken lefvande varelse som helst, blott den
var större än en katt, på 100 yards’ afstånd. Jag väntade
derför lugnt att lejonet skulle komma inom skotthåll. Djuret
nalkades på 300 yards’ afstånd men stannade då hastigt liksom
öfverraskadt. Sedan det funderat en stund, vände det hastigt
om och sprang in i ett tjockt och tätt snår på ett afstånd från
oss af omkring 800 yards. Tio minuter hade väl gått, då
lika många djur plötsligt visade sig på samma ställe der lejonet
hade försvunnit och nalkades oss nu i en lång, ståtlig rad. Det
var skymning och jag kunde derför ej urskilja dem tydligt.
Sjelfva voro vi alldeles öfvertygade om att de voro lejon, eller
åtminstone djur så lika lejon, att vi i halfdunklet ej kunde taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
