- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
76

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin pligt. God behandling och riklig föda var icke nog att
förmå dessa trolösa varelser att stå fast vid vår
öfverenskommelse. Jag tröttnade imellertid ej, utan när jag misslyckades
på det ena sättet, försökte jag på det andra. Hade alla dessa
menniskor förblifvit sitt aftal och sina löften trogna, skulle
expeditionen varit så stark, att ingen vågat anfalla henne; vårt
stora antal skulle ovilkorligen skaffat oss aktning i land och hos
folk der endast makten respekteras.

En dagsresa från Mpwapwa, under hvilken vi togo kosan
utefter en bred arm af öknen Marenga Mkali, som sträcker sig
till sjön Ugombo, förde oss till Chunyu, ett litet svagt och alls
icke befäst nybygge, beläget mellan Usagara-bergen och vettande
åt öknen som skiljer Usagara från Ugogo. Alldeles på högra
sidan om oss upptornade sig Usagara-bergen, och på den
venstra utbredde sig den ogästvänliga sträckan af nämnda ödemark.
Femton eller tjugu mil längre söderut reste sig Rubehos talrika
käglor och spetsar.

Vattnet i Chunyu är salpeterhaltigt och bittert till smaken.
Infödingarna voro förr ganska välmående, men ständiga krig med
wahehéerna i söder och wahumbaerna i norr hafva minskat deras
antal och tvungit dem att söka sin tillflykt uppe bland bergen.

Den 16 December bröto vi upp i daggryningen,
marscherade rakt genom ödemarken, och kl. 7 e. m. uppnådde vår
förtrupp Ugogo, beläget två eller tre mil från gränsbyn Kikombo.
Den följande dagen tågade vi litet långsammare och kommo till
den bebodda trakten, der vi slogo läger i skuggan af ett stort
apbrödsträd nägra hundra yards från höfdingens by.

Dessa sträckor, som nu ej ens kunde uppvisa dvärgakasian
och några snår af gummiträd, hvilka utgöra det karakteristiska
draget i Marenga Mkalis ödemark och dess omgifningar, tedde
sig för det ängsligt spejande ögat såsom en ljusgrå slätt, hvars
enformighet endast bröts af några ensliga apbrödsträd, några
med vidjeinhägnader omgifna fyrkantiga platser, der menniskor
bo, och här eller der en enstaka hjord af boskap eller en flock
getter, som torftigt lifnära sig af det knappa gräset. Långt
bort höja sig på båda sidor några klippor.

Kikombo, eller Chikombo, ligger på en höjd af 2,475 fot
öfver hafvet. Som vi sedermera fingo veta, då vi kommo till
Itumbi, sultan Mpamiras residens, är Kikombo östra ändan af
den platå som skiljer de floder, hvilka rinna söder ut till Rufiji
från dem som flyta norrut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free