Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underligt nyckfulla klippformer — gigantiska, fyrkantiga
granitblock, stora som små hus och på afstånd för den resande teende
sig såsom miniaturslott eller andra menniskoboningar. Stora
lager af hematit eller gnejs samt en mängd bergåsar och höjder,
låga och höga om hvarandra, karakterisera äfven denna platå.
På vägen till Muhalala mötte vi hundratals flyktingar från
stridsfälten i närheten af Kirurumo, hvars invånare blifvit
öfverfallna af Nyungu, son till Unyanyembé-höfdingen Mkasiwa, till
straff för att de yttrat sympatier för Mirambo, den krigiske
höfdingen öfver vestra Unyamwezi.
Muhalala är ett litet af wakimbuer anlagdt nybygge, hvars
höfding anser sig stå i ett slags beroende af höfdingen öfver
Mtiwi, Malewa. Sedan vi skaffat oss nya vägvisare, bestego vi
den 6 Januari en bergsrygg, hvars skrofliga yta bestod af
jernmalm och en grå stenart, på hvilken regnet hade åstadkommit
mycket sällsamma förändringar, och inom två timmar voro vi i
Kashongwa, en liten by belägen i utkanten af en obanad
ödemark och bebodd af en blandad befolkning af wasukumaer,
förrymda wangwanaer och wanyamwezier. Af några tjenstvilliga
wangwanaer, som tycktes vara glada öfver att träffa landsmän,
fingo vi veta att vi härifrån hade blott två dagsresor till Urimi.
Som de ej hade några lifsmedel att sälja och hvarje man och
qvinna bland oss hade två dagsrationer med sig, fortsatte vi
färden, med en af dem till vägvisare, på en väg som, efter
hvad de sade, dagen derefter skulle föra oss till Urimi. Två
timmar efter uppbrottet slogo vi läger bredvid en liten vattenpöl.
Följande dag tågade vi öfver en slätt, som småningom
höjde sig mot nordvest och var betäckt med täta, låga buskar.
Vägen var svår att finna, enär blott små karavaner af wagogoer
bruka färdas till Urimi, men vägvisaren försäkrade oss att han
hittade. Bland dessa täta buskar fans icke ett enda större
träd. Allt var en enda väfnad af stora och små buskar, mellan
hvilkas lägre grenar vi med knapp nöd kunde tränga oss fram
— ty äfven dessa grenar voro så tätt och fast
sammanslingrade, att det ännu i denna dag plägar mig att beskrifva hvad
vi under denna vandring måste utstå. Ehuru vi ej hade att
tilryggalägga en längre sträcka än tio mil om dagen, måste vi
dock hålla på härmed lika många timmar, oupphörligt
armbågande och slående oss fram, till stort obehag för oss sjelfva och
skada för våra kläder, hvilka blefvo mycket illa åtgångna. Kl. 5 e. m.
slogo vi läger bredvid en annan liten vattenpöl på en höjd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
