Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den sista natten vi tillbragte i Mtiwi var mycket orolig.
"Himlens portar" tycktes i ordets egentliga bemärkelse hafva
öppnats för en tid. Efter en timmes regn stod vattnet sex tum
öfver marken der vi slagit läger, och en riktig flod rann
långsamt söderut. Hvar enda deltagare i expeditionen fick slita
ondt under denna natt, och till och med européerna, hvilka
lågo i tält, hade det icke stort bättre. Mitt tält stod i en
pöl, omgifven af lådor med lifsmedel och ammunition. Då jag
plötsligt hörde oväsen utanför, tände jag ljus, och huru stor
blef icke min förvåning, då jag fick se att min säng var en ö
i en grund flod, hvilken, om den blefve djupare och hastigare,
säkerligen skulle föra mig söderut till Rufiji. Mina stöflar
liknade miniatyrbåtar, flytande hit och dit i de grumliga vågorna,
hvilka tycktes söka efter en punkt der de kunde komma ut till
det mörka vattnet utanför. Mina bössor, hvilka voro fastbundna
vid midteltältstången, stodo med kolfvarna i vatten. Det löjligaste
af allt var dock att se "Jack" och "Bull" rygg mot rygg sitta
uppkrupna ofvanpå en ammunitionslåda, oupphörligt knuffande
hvarandra, morrande och smågrälande om den lilla komfort som
här stod dem till buds.
På morgonen upptäckte jag min "solhatt" åtskilliga yards
utanför tältet och en af mina stöflar seglande af söderut.
Dragspelet, som jag ämnat skänka Mtesa, jemte en stor qvantitet
krut, te, ris och socker, allt var förstördt. Kl. 10 på f. m.
gick solen upp, säkerligen helt förvånad öfver den nya sjö som
tillkommit under hennes frånvaro. Vid middagstiden hade
vattnet sjunkit så betydligt, att vi kunde draga vidare. Vi
fortsatte också färden med gladt hjerta till Uyanzis högland, och
eftermiddagen den 4 Januari hade vi från vår nya lägerplats
utsigt öfver den stora ödsliga och ofruktbara landsträcka
hvilken vi lärt känna som det ogästvänliga Ugogo.
Det högland vi höllo på att genomvandra företedde en helt
annan vegetation än den i Ugogo. På Ugogos slättland trifdes
endast en förkrympt vegetation, bastarder så att säga af Uyanzis
präktiga akasieträd, dess starkt luktande gummi- och
Euphorbiaträd. Här finnes den ståtliga myombo, eller afrikanska asken.
Detta träd växer på högre bergåsar och längst uppe i höglandet
samt trifves bäst i lös, jernhaltig jordmån men undviker den
feta alluvialjorden liksom den magra sandblandade leran. Der
trädet utvecklar sig rikast i höjd och omfång, kan man också
vara säker på att icke långt derifrån, djupt inne i skogen, finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
