Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betänkligare för hvarje timme vi stannade bland busksnåren, drogo vi
vidare till den eländiga lilla byn Uveriveri. Dess invånare
utgjordes af blott två familjer, hvilka icke kunde gifva oss så
mycket som ett sädeskorn! Lika gerna kunde vi hafva stannat
qvar bland busksnåren, ty här fans intet att få till lifs.
I denna kritiska belägenhet beslöt jag, då så många
menniskors lif berodde af det beslut jag fattade, att sända fyrtio af
mina starkaste män — tio ledare och tretio af de modigaste
ynglingarna — till Suna i Urimi, ty byinvånarna i Uveriveri hade
naturligtvis gifvit oss de upplysningar vi önskade angående den
omgifvande trakten. Såsom vi sedermera funno, utgjorde
afståndet mellan Uveriveri och Suna tjuguåtta mil. Sjelfva
plågade af hunger, begåfvo sig de fyrtio frivillige af i den fasta
föresatsen att uppnå Suna samma natt. De fingo befallning att
uppköpa 800 skålp, spanmål, som, fördelade på hvarje man,
utgjorde en börda af ej mem än 20 skålp, och order gafs att de
skulle återvända så fort som möjligt, alldenstund deras hustrurs
och vänners lif berodde på deras snara återkomst.
Äfven Manwa Sera utsändes med en trupp af tjugu män
för att söka reda på de felande karlarna. Sent på
eftermiddagen återkommo de med underrättelsen att tre af de saknade
voro döda. De hade gått vilse och, följande ett elefantspår,
försökt återförena sig med oss men derunder omkommit af
förtviflan, hunger och utmattning. Simba och den unge
åsnedrif-varen liksom åsnan och dess kaffebörda hvarken sågo eller
hörde vi vidare talas om.
Med den sorgliga utsigten för ögonen att nödgas svälta
ihjäl voro vi nödsakade att så godt vi kunde söka uppehålla
lifvet tills de jag utskickat för att proviantera hunnit återkomma.
Jag begaf mig derför ut tidigt på morgonen den 10 för att drifva
upp något villebråd, men ehuru talrika spår anträffades, syntes
icke ett enda lif till. Äfven wangwanaerna ströfvade omkring i
skogen — ty Uveriveri-åsen var bevuxen med vackra askar —
för att söka efter ätliga rötter och bär samt undersökte flere träd
i förhoppning att upptäcka något hvarmed de kunde lindra
hungerns svåra qval. Några af dem påträftade en ruttnande
elefant. De gjorde sig ett godt mål deraf, men straffet blef
kräkningar och sjukdom. Andra kommo till ett lejons håla, hvari
lågo två ungar, som de togo med sig och gåfvo mig. Under
tiden undersökte Frank Pocock och jag medikamentsförrådet och
funno till vår glädje att vi hade tillräckligt med hafremjöl för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
