Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den stora runda platsen, omkring hvilken gräshyddorna snart
skulle vara i ordning, då Frank bad mig följa honom till hans
broder. Jag skyndade till Edward men kom blott lagom för att
se honom utandas sin sista suck. Frank uppgaf ett rop af
sorg, då han fann att hans broders ande hade flytt för alltid,
och lyftande bort båtstycket, lutade han sig ned öfver den döda
kroppen och gaf sin förtviflan ohejdadt lopp.
Vi uppkastade en fyra fot djup graf vid foten af ett
gammalt akasieträd med lummiga grenar, och i dess åldriga stam
ristade Frank ett djupt kors, sinnebilden af den religion vi alla
bekänna, och sedan vi svept den döda kroppen, nedlade vi den
i dess sista hvilorum, hvaröfver solen kastade sina sista strålar.
Vi läste vår kyrkas vackra böner för den döde, och af
tillgifvenhet för den bortgångne, hvars öppna, umgängsamma och
vinnande sätt förskaffat honom deras vänskap och högaktning, voro
nästan alla wangwanaerna närvarande för att egna den stackars
Edward Pocock en sista gärd af suckar.
Då den sista högtidliga bönen var läst, drogo vi oss tillbaka
till våra tält för att i tyst sorg begrunda vår oersättliga förlust.
| In Memoriam Edward Pocock. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
