Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag gaf honom in svag salpetersprit i pomeransvatten och
några gram ipekakuana såsom kräkmedel. Den fjerde dagen yrade
han, och då vi skulle tvätta honom med kallt vatten, märkte
jag att hans bröst, underlif, armar och hals voro betäckta med
små röda blemmor med hvita spetsar. En eller två af dem
hade mycken likhet med kopputslag, hvarigenom jag för ett
ögonblick bragtes på den tron att här förelåg ett lindrigt anfall
af kopporna. Då jag imellertid gaf närmare akt på symptomen,
såg jag att det var intet tvifvel om att den unge mannen hade
angripits af den förfärliga tyfus.
I lägret inträffade två eller tre sjukdomsfall af lika farlig
beskaffenhet, men ännu farligare för oss var den sjukdom hvaraf
warimiernas lynnen ledo. Det blef derför oundgängligen
nödvändigt för oss att fortsätta marschen, vore det också blott två
eller tre mil om dagen. Sedan vi vid bärstänger fastbundit
fyra hängmattor och gjort en så beqväm som möjligt åt Edward
Pocock samt försett den med tak af segelduk, bröto vi
följaktligen den 17 Januari upp från lägret och aflägsnade oss
mycket långsamt genom det folkrika landet, derunder Frank Pocock
och Fred Barker gingo på hvar sin sida om den sjuke européns
hängmatta, medan en ledare och fyra man eskorterade hvar och
en af de sjuka wangwanaerna. Hundratals beväpnade
infödingar följde oss på båda sidor om vår väg.
Aldrig sedan vi lemnade hafskusten voro vi mera
nedstämda till lynnet än denna dag. Jag tror, att om vi blifvit
anfallna, skulle vi icke gjort synnerligt motstånd. Hungersnöden
i Ugogo och det förfärliga långa prof hvarpå våra krafter sattes
på vandringen genom Uveriveris busksnår hade i ytterlig grad
gjort oss modlösa, hvartill kom den långa sjuklistan och att
Edward Pocock och de tre wangwanaerna lågo svårt angripna i
sina hängmattor. Vi voro outsägligt illa deran och nedslagna,
men drifna af vårt öde, sträfvade vi framåt, ehuru med matta
steg. Dignande af trötthet och mattighet, ankommo vi slutligen
till Chiwyu, beläget fyra hundra mil från hafskusten, och slogo
läger på en höjd, som låg 5,400 fot öfver hafsytan.
Frank Pocock berättade att hans broder under yrseln hade
mumlat: "Stanley har funnit det rätta" och sedan sagt att han
mådde mycket bra. Efter vår ankomst till lägret sattes en af
Lady Alices delar öfver honom såsom skydd mot solen tills vi
hunnit göra en hydda af svalt gräs. Vi höllo just på att
uppföra en inhägnad. genom att uppstapla en tjock rismur omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
