Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet är så väl vattnadt, är boskapen eländig och mager,
hundarna halfdöda af svält och får och getter se ut som benrangel.
Tvåfotingarna voro bättre. Bland de fåglar som på detta
område tilldrogo sig vår uppmärksambet antecknade vi
sporrvingad gås, små bruna, kortnäbbade änder med fint och läckert
kött, rödbenta styltlöparen, snäppor, tranor, hägrar, skedgäss,
papegojor och nötskrikor samt en stor, gråbrun fågel med korta ben,
snarlik en gås och ytterst skygg och svår att nalkas.
Språket i Ituru är fullkomligt skildt från det i Ugogo
och Unyamwezi. Utom stora boskapshjordar besitter nästan hvar
enda by en eller ett par starka åsnor. Medan wanyaturuerna,
samlade i grupper, nyfiket gapade utanför vårt läger, märkte jag
att de hade den besynnerliga vanan att rycka ut håren från ansigte
och armhålor. Då de voro mycket tillbakadragna, hade vi svårt
att vinna deras förtroende, ehuru vi på allt sätt försökte komma
på god fot med dem.
Izanjeh var vår nästa lägerplats efter Mangura och den
första ort i Ituru der vi stannade. Det ligger 5,450 fot öfver
hafvet.
När vi lemnade Izanjeh, angreps Kaif Halleck, som
framskaffade brefpåsen till Livingstone 1871, af andtäppa, och då vi
voro nödsakade att färdas långsamt, bad jag honom icke stanna
efter expeditionen, medan den tågade genom en så farlig
landsträcka. Men jag har märkt att sjuka sällan rätta sig efter
andras råd. Tvungen att hålla mig i fronten under dessa svåra
och pröfvande dagar, nödgades jag lemna eftertruppen åt Frank
Pocock, Fred Barker och de ledande wangwanaerna. Då mitt
åliggande hufvudsakligen skulle blifva att göra infödingarna
bekanta med vår expedition samt så mycket som möjligt söka
tillvinna den deras välvilja, kunde jag omöjligt veta hvad som
tilldrog sig i vår rygg, innan vi slogo läger samt Frank Pocock
och Manwa Sera afgåfvo sina rapporter till mig.
Ledsagad af en vägvisare, hvilken jag lyckats vinna,
nedsteg jag från toppen af en bergsrygg till det bäcken som bildas
af hvad de i Mgongo Tembo bosatta wangwanaerna benämna
Vinyata, men som vägvisaren med full säkerhet kallade Niranga.
Bäckenet är af oval form, omkring tolf mil långt och sex mil
bredt, i midten genomskuret af Leewumbu-floden, hvilken flyter i
v. n. vestlig riktning, hvarefter den snart förlorar sig mellan en
samling skogklädda berg. En mängd byar äro strödda här, och
då vi betraktade denna landsträcka från toppen af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
