Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Varen tysta", sade jag; "inte ens för detta sista mord
vill jag gripa till vapen; det blir tids nog, när de anfalla lägret."
Till Frank Pocock sade jag blott att han i all tysthet
skulle till hvar man utdela tjugu omgångar ammunition och
uppställa vårt folk å ömse sidor om porten, färdiga till utfall, om
infödingarna gjorde min af att angripa oss.
Den högljudt larmande hopen hade ej ännu blifvit sams
om hvad den borde göra, och möjligtvis kunde man hafva
lyckats afstyra fiendtligheterna, om icke Sulimans dråpare nu hade
skyndat till stället, stoltserande och med blod på händerna.
Detta gjorde slag i saken, och man ropade nu enhälligt att det
vore bäst att slåss med "de fega wangwanaerna och de hvita
männen, som tydligen bara voro qvinnor."
De ordnade sig hastigt, upphofvo höga härskrin, spände
bågarna och afsköto sina första pilar. Våra wangwanaer blefvo
oroliga, men jag hejdade dem. När wanyaturuerna icke märkte
något tecken till lif i vårt läger, trodde de förmodligen att vi
voro halfdöda af skräck och närmade sig dristigt på mindre än
trettio yards afstånd, då order gafs åt våra wangwanaer och
wanyamwezier, hvilka nu rusade ut och genom blotta häftigheten
af sitt utfall drefvo vildarna tillbaka 200 yards. Här fingo
wangwanaerna befallning att stanna och uppstäldes som tiraljörer.
Ännu dröjde vi att gifva eld. Vildarna, som icke fattade
denna utomordentliga fördragsamhet, framryckte ännu en gång.
Tolkarna tillsades att varna dem, det vi ej tänkte förhala tiden
längre. De svarade: "I ären qvinnor, I ären qvinnor. Gån,
frågen Mirambo hur det gick honom i Ituru" — hvarpå de
afsköto sina pilar. Först när vi funno att de voro allt för
ursinniga att fatta fördragsamhetens grundsats, gafs order att "gå
löst". En liflig sammandrabbning egde rum under en timmes
tid, hvarefter wangwanaerna återkallades till lägret, sedan
vildarna fördrifvits.
Under tiden arbetade Frank jämte sextio man, beväpnade
med yxor, på uppförandet af en stark förskansning, och när
wangwanaerna återkommit, beordrades de att bygga skyttekorgar
i alla hörn af lägret. Äfven afrödde vi marken på ett afstånd
af 200 yards kring lägret. Då natten inbröt, var detta tryggt
och fullkomligt i stånd att försvaras.
Morgonen den 24 väntade vi tålmodigt i vårt lägen
Hvarför skulle vi anfalla? Vi voro nog olyckliga som det var, utan
att sjelfva förvärra vår belägenhet. Vi räknade blott sjuttio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
