- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
96

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samlats för att angripa oss, ehuru jag ej kunde upptänka någon
anledning till missnöje eller klagomål, som borde orsaka denna
krigiska demonstration.

Jag sände två obeväpnade män till dem för att fråga hvad
de hade i sinnet och hvad denna tydligen fiendtliga skara hade
att betyda. Mina utskickade stannade halfvägs mellan lägret
och infödingarna, hvarpå de satte sig ned och bådo att två af
skaran skulle komma fram och hålla en shauri med dem.

Vid mina utskickades återkomst erforo vi att en af
wangwanaerna hade stulit mjölk och att infödingarna af detta snatteri
känt sig uppfordrade att "göra krig" [1] mot oss. De utskickade
sändes tillbaka för att säga infödingarna att det var syndigt
och orättvist att göra krig för en så ringa förseelse, hvarjämte
de skulle anmoda dem att sätta ett pris på mjölken och låta
oss godtgöra skadan med en vacker gåfva. Efter någon
öfverläggning samtyckte motsidan härtill. En frikostig skänk af tyger
gjordes dem, och saken tycktes nu vara bilagd.

Men just som skaran höll på att fredligt skingra sig lyckte
en annan manstark trapp an från norr. En rådplägning följde,
till en början stilla och beskedligt; men der funnos en eller ett
par storordiga junkrar, som höjde rösten öfver de andras och
hvilkas högljudda, skarpa och befallande tonfall instinktmässigt
sade mig att deras egare skulle vinna slaget. Det låg en
stridslysten liflighet i deras rörelser, ett eftertryck i deras åtbörder
och en beslutsam, ilsken häftighet i deras hållning och sätt att
röra hufvudet som ingen kunde misstaga sig på. De syntes
gräla hårdnackadt med dem som tagit emot tyg för mjölken, och
de voro synbarligen färdiga att slåss med dem, om de gjorde
allvar af att draga sig tillbaka utan blodsutgjutelse.

Midt under allt detta kom Soudi, en yngling från Zanzibar,
springande. I närheten af högra armbågen satt ännu qvar ett
dallrande kastspjut, och en lätt skråma, liksom efter ett
förbiflygande spjut, syntes i hans venstra sida, medan ett ohyggligt sår
från en slungad klubba hade blottat pannbenet. Han berättade
att hans broder Suliman låg död nära skogen, vester om lägret.

Icke dess mindre beslöto vi att förhålla oss overksamma.
Vi voro starka anhängare af fördragsamhetens lära, ty det
föreföll mig då som om Livingstone endast dagen förut hade
undervisat mig deri.


[1] «Göra krig» är bokstaflig öfversättning af fanya vita. Att »slåss» heter
pigana, ett kort handgemäng; men vita, eller «krig», kan räcka i åratal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free