Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Daggryningen den 19 Februari såg den vederqvickta
expeditionen slingra sig uppför och utför de vågiga betesmarkerna,
eskorterad af hundratals vänliga infödingar, som utbytte godlynt
skämt med vårt folk och skrattade högljudt och öfvergifvet för
att uttrycka sin glädje öfver att vi kommit till deras land.
"Kommen igen", sade de, när de vände om för att gå hem,
sedan, de följt oss tre mil på väg. "Kommen när som hälst;
I skolen vara välkomna."
Det var en verklig njutning att marschera med denna
vidsträckta utsigt å ömse sidor. Vi kände oss fria, och för första
gången erforo vi något af den herskarekänsla hvartill menniskan
säges vara född, men som det oaktadt varit oss främmande
på vår färd från hafvet till Usukumas gräsbevuxna slätter.
Under halfva vägen hade vi, syntes det mig, mödosamt banat oss
väg genom växtrikets lägre daningar — en fullt utbildad
jangals täta, outredliga snår — eller ock hade vi krälat oss fram
likt en här af myror, under det kusttrakternas, Luwamberri- och
Monangah-slätternas vanliga grässlag höjde sig som en skog af
bamburör öfver våra hufvuden. Uveriveris askskogar och af
resliga trädslag krönta bergåsar — vattnade af de kristallklara
strömmar och bäckar som utgöra de aflägsnaste tillflödena till
Egyptens heliga flod — ingåfvo oss icke en så mäktig,
obeskriflig känsla af frihet som de öppna, med kort gräs bevuxna
trakter i hvilka vi nu befunno oss.
En tämligen trogen föreställning om de vilda klippmassor
som gåfvo relief åt detta landskap, hvilket eljest torde varit
enformigt, kan fås genom fotografien af Wezis klippor. De äro
utom-ordentligt pittoreska genom sin väldiga massa och sina
sällsamma former, som på afstånd likna borgruiner eller forntida
byggnader.
En mängd byar funnos mellan Usiha och Wandui.
Sötvattenskällor välde upp öfverallt, särdeles från foten af de
urberg af granit hvilka likt väggar å båda sidor omgifva den
breda naturliga dalgången, vid hvars öfre ända ligger konungens
af Usiha hufvudstad, skuggad af härliga apbrödsträd och täta
Euphorbia-lundar.
På vår marsch från Wandui till Mondo den 20 Februari
hände det åter igen att de krigiska infödingarna togo oss för
Mirambos folk, men misstaget sträckte sig ej längre än till långa,
låga och välljudande krigsrop, upprepade af hundratals klara
röster, jemte en pantomimisk uppvisning af huru de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
