Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
outhärdligt. Min stackars tax, "Jack", miste totalt sitt ena öga.
da han en gång jagade en markatta i en af dessa häckar.
Vårt nästa läger var Marya, femton mil nordost från Mondo
och 4,800 fot öfver hafvet. Vi hade ännu i sigte den vackra,
vågiga slätten med sina klippkrönta höjder, sina boskapshjordar
och fredliga, välmående byar, men infödingarna här voro, ehuru
wasukumaer, det bullersammaste och oförskämdaste folk vi
ännu haft att göra med. En af höfdingarna envisades att öppna
dörren till mitt tält, der jag lagt mig att hvila efter den långa
marschen. Jag hörde tältgossarna göra honom föreställningar
men blandade mig ej i saken förr än höfdingen med våld trängde
sig in, då "Bull" och "Jack", som också njöto en väl förtjent
hvila, hastigt rusade på honom och höggo tag i hans händer.
Höfdingens förskräckelse öfvergick all beskrifning, så mycket
mera som han tycktes föreställa sig att den hvite mannen i tältet
blifvit förvandlad till två arga hundar. Jag befriade honom genast
ur hans mindre behagliga läge och förvärfvade mig sålunda hans
erkänsla och bistånd i att lugna de besvärliga och pockande infödingarna.
En marsch om sjutton mil åt nordvest genom en vattenfattig
snårskog förde oss den 24 till södra Usmau. Infödda resande
här i landet begagna hemmagjorda klockor af klotrund form,
med hvilka de, när de gifva. sig ut på vandring, anställa ett
förskräckligt, ehuru ej missljudande allarm för att väcka
qvinnorna till deras dagliga sysslor.
Resan till Hulwa i norra Usmau begyntes med att vi banade
oss väg genom en liten skog vid foten af några bergiga höjder,
hvilka vi tydligen kunde urskilja ifrån Marya, tretioen mil söder
ut. En hop markattor kantade deras toppar och blickade
föraktligt ned på den långa rad tvåbenta varelser som voro dömda
att bära bördor. Härpå kommo vi ned i ett vidsträckt och
folkrikt bäcken, hvari byarna med sina Euphorbia-häckar togo
sig ut som små gröna ringar. Stora massor af splittrade
granit-, gnejs- och trappstensberg sågos ännu med sina oregelbundna
former kröna höjderna.
Genom ett snarlikt landskap färdades vi till Gambachika i
norra Usmau, som ligger 4,600 fot öfver hafvet och fjorton mil
från Hulwa. När vi nalkades nybygget, sågo vi långt i norr en
skymt af Urirwis berg och i nordost af Manassa-höjderna, hvilka,
som infödingarna sade oss, bildade den stora sjöns stränder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
