Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämna slätter utbredande sig åt öster. I vester sträckte sig en,
såsom det syntes, ändlös sjö, hvars yta upprördes af en frisk
bris; och längre norr ut blånade i fjärran okända land, hvilkas
linier då och då brötos af kupolformiga bergstoppar eller skarpa
käglor.
Nästa dag kommo vi in bland en sådan massa öar, att vi
sågo oss tvungna att försigtigt hålla oss tätt utmed stranden.
Då vi närmade oss Nakidimo, varsnade vi att vattnets vanliga
klarblå färg förändrats till gulbrunt, och då vi sågo en liten
fjärd i närheten, kände vi oss öfvertygade om att vi upptäckt
någon betydande flod. Då vi kommit längre in i denna fjärd,
vidgade den sig, och för våra ögon upprullades nu en pittoresk
tafla af höjder och skogbevuxna sluttningar. Vi rodde oafbrutet
på tills vi hunno dess slut, men det vattendrag som här utföll
var oansenligt och silade sig genom ett vassbevuxet kärr. I en
timmes tid sökte vi förmå tre fiskare, som sutto i en kanot,
att komma till oss; men allt hvad vi kunde utleta af Saramba,
hvilken jag fruktar icke förstod dem, var att landet hette Ugoweh,
hvilket lät så likt you go ’way[1], att jag icke ville höra på,
det örat, tills infödingarna ropade ännu tydligare och
eftertryckligare: "U-go-weh". Imellertid var det alldeles klart att dessa
infödingar talade ett språk som vår vägvisare från södern icke
förstod riktigt. Vi fortsatte imellertid ifrigt vår undersökning
af de talrika inskärningarna ifrån Ugoweh till Nakidimofjärden,
i hvilken en betydande ström utmynnar. Flodhästarna voro
talrika och lika djerfva som i Speke-bugten.
Sedan vi åter kommit ut i Victoria-sjön, ankrade vi
omkring en mil från stranden på sex famnars vatten och funno att
der gick en ström med en half knops fart mot vester.
Klockan 2 e. m. hissade vi segel, och för förlig vind ströko vi med
god fart utefter en mycket folkrik och väl uppodlad kust. Det
var Maheta-landet, sade man oss, och det samma som vi haft
i sigte från toppen af ön Bryggan. Med bugtadt segel flögo
vi fram utefter Maheta-kusten, hvarest vi sågo en talrikare
befolkning och flere klungor af stora byar än vi sett annanstädes.
Vi ansågo att vi borde göra ännu ett försök att af infödingarna
få veta namnen på några af dessa byar och styrde i sådan
afsigt mot en vik på vestra kusten. Vi ankrade inom femtio
yards afstånd från stranden, der vattnet hade ett djup af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
