Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har ett sådant öfverflöd utgjorde de fem präktiga kanoter som
gingo i rad framför vår båt och eskorterade oss till
eqvatorial-Afrikas stora potentat ett skådespel som lofvade oss åtminstone
något nytt och dessutom företedde en anblick af ovanlig ståt
och högtidlighet.
Då vi voro omkring två mil från Usavara, tyckte vi oss se
tusentals menniskor ställa upp sig på den lindrigt sluttande marken.
När omkring en mil skilde oss från stranden, gaf Magassa
befallning att med skjutvapen tillkännagifva vårt annalkande; han
åtlyddes ögonblickligen af sina tolf musketörer. Då vi voro på
en half mils afstånd, såg jag att folket på stranden hade stält
upp sig i två täta led, vid hvilkas början och slut syntes flere
män, som genom sin drägt utmärkte sig från de öfriga. De
voro klädda i karmosinrödt, svart och snöhvitt. Då vi nalkades
stranden, aflossades muskötsalvor från de långa linierna.
Magassas kanoter skildes åt till höger och venster, medan 200 eller
300 skarpladdade bössor för alla tillkännagåfvo att den hvite
mannen, hvarom Mtesas moder drömt, hade landstigit. Talrika
pukor och bastrummor bragte oss ett dånande välkommen; flaggor,
fanor och vimplar svajade, medan folket uppgaf ett högt rop.
Mycket förvånad öfver denna högtidliga och ståtliga helsning,
gick jag fram mot det stora baneret. I dess närhet stod en
kortväxt ung man, klädd i en karmosinröd mantel, under hvilken
han bar en helhvit drägt af blekt bomullstyg. Magassa, som
nu skyndat i land, knäböjde vördnadsfullt inför denne man, och
sedan han vändt sig till mig, upplyste han mig att jag stod
gent emot katekiro’n. Som jag ej hade reda på hvem "katekiron"
var, bugade jag mig blott, och besynnerligt nog, besvarade han
min helsning på samma sätt, endast med den skilnaden att hans
bugning var vida djupare och siratligare än min. Jag blef
förvirrad, förlägen, kände mig besvärad och tror nästan att jag
skämdes smått inom mig öfver detta furstliga mottagande; jag
hoppas imellertid att jag dolde min förvirring.
Ett dussin välklädda infödingar kommo nu fram, fattade
min hand och förklarade på svahili-språket att jag var mycket
välkommen till Uganda. Katekiron gjorde en rörelse med
hufvudet, och under larmet af en mängd trummor, hvilka gjorde
hvarje samtal omöjligt, gingo vi, vid hvarandras sida och
åtföljda af tusentals nyfikna, in på en gård. En mängd hyddor
med grästak omgåfvo cirkelformigt ett något större hus, hvilket
man förklarade skulle blifva min bostad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
