Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den andre från sydost, likväl kunde veta samma saker och svara
med samma ord, allt detta förtjuste den utanför burzahn
befintliga menigheten såsom ett under och fäste sig i Mtesas minne
såsom något öfvernaturligt.
Tiden för min vistelse hos Mtesa närmade sig sitt slut.
Jag bad honom om tillåtelse att få bryta upp, hvarjemte jag
påminde honom om det löfte han gifvit mig, att till sjös
besörja öfverfarten för expeditionen från Kagehyi i Usukuma till
Uganda. Han hade ingenting deremot, så mycket mer som en
hvit man skulle stanna qvar hos honom till min återkomst.
Ifrig att se de gåfvor som jag sade honom väntade på att blifva
hemtade i Usukuma, gaf han sitt bifall och befallde Magassa
hopsamla tretio kanoter och följa mig till mitt läger.
Den 15 April lemnade vi Rubaga till sammans med
Magassa och hans watongoleher, öfverste Linant och tio af hans
nubiska soldater.
Vi anlände till Usavara omkring kl. 10 på morgonen och
jag förestälde mig, enfaldigt nog, att Magassa nu skulle vara
färdig att begifva sig af. Men Magassa af den 15 April stod
flere grader högre i sin egen tanke än Magassa af den 1 April.
Femton dagars vistelse i den kejserliga nådens solsken och
befordran till amiralsvärdighet hade berusat ynglingen. Magassa
kunde ej blifva färdig förr än om två dagar.
"Inte en gång, om jag sänder bud tillbaka till Mtesa med
denna underrättelse?" frågade jag.
"Ah — jo, kanhända till i morgon bittida."
"Det dröjer bara några få timmar till, öfverste Linant;
det betyder ej mycket. Imellertid vilja vi taga vårt gamla
qvarter i Usavara i besittning och ,fördrifva aftonen med att
ströfva omkring längs vikens stränder eller segla ut i en båt."
Öfverste Linant samtyckte dertill.
Vi hade tillräckligt mycket att samtala om. Den bördiga
mark vi trampade, detta med den saftigaste grönska prunkande
landskap, skogarnas praktfulla löfskrud, eqvatorial-Afrikas
ståtliga sjö, öfver hvars yta tusen öar äro strödda, den breda
och för tillfället lugna arm deraf som är känd under namn
af Murchison-viken, det skiftande sceneriet, klippomas natur,
växternas mångfald, vi sjelfva, som mötts på denna sjös
aflägsna strand för att sedan kanske för evigt skiljas — allt
detta utgjorde en fortlöpande kedja af samtalsämnen. Med en
så intelligent följeslagare som öfverste Linant och med hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
