Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bananskog. En grå, sandig strandremsa höjer sig sakta från
vattenbrynet omkring 40 fot uppåt tills den när den
utomordentligt lummiga skogen. Vid vår ankomst sutto omkring ett dussin
i smutsiga getskinn klädda infödingar på stranden och drucko
den starka maramban ur kurbitsskal. Utan att begära tillstånd
drogo vi upp vår båt och våra två kanoter på det torra. På
våra helsningar svarade infödingarna vänligt och höfligt nog.
Sjelfva temligen ankomna, bjödo de oss litet af denna
eqvatorial-Afrikas nektar. Färden hade varit lång denna dag, hvarför vi
voro trötta, och det var icke utan att vi längtat efter en så
uppfriskande dryck som den hvilken nu bjöds oss. Vi mottogo
alltså deras gästvänliga gåfva och läto oss den väl smaka,
hvarunder vi omvexlande berömde dryckens godhet och hjertligt
tackade dem för deras välvilja. En observation togs för
longitudens bestämmande, hvilket åskådades af de både roade och
intresserade infödingarna. På alla våra frågor om namnen på de
ställen och öar som voro inom synhåll svarade de vänligt.
Solen gick nu ned och vi bjödo hvarandra godnatt. Vid
midnatt väcktes vi af ett väldigt trummande.
"Är något på tok?" frågade vi Sentum och Sentageya.
"Nej!" svarade de. Oupphörligt ljöd dock det hemska
trummandet genom den mörka natten och förjagade all lust
att sofva.
Alla mina män voro uppe före dagningen i afvaktan på
hvad dagen skulle medföra. De kände instinktmässigt att det
underliga trummandet bådade att allt ej stod rätt till. Jag
stannade i min båt, hvars förhängen voro nedfälda, men jag kunde
dock meddela mig med mitt folk. Då qvartermästaren Safeni
varseblef infödingarna. purrade han mig genast. Så snart jag klädt
mig gjorde jag i ordning mina gevär och lemnade båten. Min
förvåning var stor, då jag varseblef att vi hade så nära oss ej
mindre än mellan 2—300 infödingar, alla i krigskostym och
beväpnade med spjut, bågar, pilar och vapen med långa handtag,
liknande förskärarknifvar, hvarförutom de till försvar buro stora
och långa rörsköldar. Hela skaran befann sig på ett afstånd
från oss af blott tretio steg och betraktade oss oaflåtligt
med vilda blickar. Situationen var så egendomlig och dramatisk,
att jag i häpenheten skyndade att bryta tystnaden och närmade
mig en karl, i hvilken jag igenkände den af stammens äldste
som den föregående aftonen bjudit mig deras nationaldryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
