- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
181

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bittert förebrådde mig min oklokhet att mot mitt eget bättre
vetande hafva låtit förmå mig att öfverlemna mig i sådana
vildars våld, lofvade jag också heligt, att om jag denna enda gång
sluppe undan, skulle mina handlingar för framtiden bestämmas
endast och allenast af mitt eget omdöme.

Jag tog imellertid på mig en resignerad uppsyn men lade
dock icke ifrån mig mina revolvrar. Min besättning motstod
äfven med nästan sublimt lugn och ståndaktighet det första
anloppet af den rasande hop som angrep oss. Safeni lade armarna
i kors med ett helgons saktmod. Baraka visade insidan af sina
händer och frågade med lugn och mildhet: "Hvad betyder detta,
mina vänner? Frukten I tomma händer och leende menniskor
sådana vi äro? Vi äro vänner, vi komma såsom vänner för
att köpa lifsmedel, två eller tre bananer, några munnar säd eller
batater eller muhogo (maniok), och med er tillåtelse skola vi
äfven draga hädan såsom vänner."

Vår hållning gjorde god verkan. Oväsendet och larmet
tycktes lägga sig, då ett femtiotal nykomlingar åter tände det
dämpade raseriet. Åter svängdes massan af spjut omkring vår
båt, åter lyftes de knöliga klubborna öfver våra hufvuden, åter
spändes bågarna och åter tyckte vi oss se pilarna flyga i luften.
Safeni fick en stöt, så att han raglade, den lille Kirango erhöll
ett slag i hufvudet af ett spjutskaft och Saramba uppgaf ett
skri, då en klubba träffade honom i ryggen.

Nu sprang jag upp för att lägga mig emellan med de två
revolvrarna i min venstra hand. Jag adresserade mig till en af
de äldste, hvilken syntes försöka återhålla de öfliga från att gå
till ytterligheter. Jag visade honom perlor, tyg, messingstråd
och sökte imponera på dem med namnen Mtesa och Antari,
deras konung.

Åsynen af den mängd perlor och tyger jag visade dem
uppväckte nu deras snikenhet. Ett försök till blodbad skulle,
syntes de börja tänka, otvifvelaktigt hafva till följd lifvets förlust
för åtskilliga af dem. "Man skulle kunna taga till skjutvapnen
och, äfven i döende tillstånd, handtera dem med förfärlig verkan,
och hvem vet hvad dessa små jerntingestar i den hvite mannens
hand äro?" tycktes de säga till hvarandra. Hvad den omnämnde
äldste än tänkte, svarade han imellertid med låtsad förtrytelse,
höjde sin käpp och dref de af raseri skummande vildarna
tillbaka till höger och venster. Andra framstående infödingar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free