Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela natten igenom arbetade vi, uppmuntrande hvarandra.
Vid morgonens inbrott syntes ej en skymt af land; allt var en
ändlös rymd af grått vatten.
Omkring kl. 9 förmiddagen kom en stark by och dref oss
bortåt åtta mil söderut; framåt kl. 1/2 11 blef det åter stiltje, men
vi paddlade oss fram oaflåtligt. Vid nattens inbrott befunno vi
oss omkring sju mil från en i söder liggande ö och ansträngde
alla våra krafter för att uppnå den. Men en storm växte upp
i sydvest, mot hvilken våra krafter förmådde ingenting. Mina
män voro uttröttade och förbi efter fyrtionio timmars rodd,
hvarunder de ej fått något att äta. Vi öfverlemnade oss åt
vågorna, det hällande regnet och den jagande stormen. Upp
och ned kastades vi på de väldiga vågorna, surrades rundt,
vräktes ned i mörka afgrunder och öfverstänktes af skum. Vi
öste båten och sutto åter ned. Vid midnatt saktade stormen af
och den uppgående månen göt sitt trolska sken öfver sjöns yta
och dess långa, vräkande böljor, hvilkas kammar ännu kröntes
af hvit fradga. Upp och ned höjdes och sänktes vi. Nymånen
sken klart på båten och dess arma besättning; dess sken
belyste spöklikt de nedhukade, utmattade och förtviflande
gestalterna, hvilka imellanåt uppgåfvo djupa suckar, som skuro mig i
hjertat.
"Fatten mod, mina gossar. tänken ej på den förbannelse
som Bumbireh-vildarna slungade efter oss: onda menniskors
förbannelser kunna ofta bytas till välsignelser", sade jag för att
muntra upp dem. En af tofterna sönderhöggs, och af litet kaffe,
som jag erhållit af öfverste Linant under vår vistelse hos Mtesa,
kände vi oss något stärkta. Och derpå somnade mina män alle
sammans, öfvergifna af trötthet som de voro; jag ensam hölls
vaken af mina tankar.
Morgonen till den 30 April inbröt. Ehuru mina män sedan
kl. 10 f. m. den 27 fått endast fyra bananer att dela sig emellan
och för öfrigt endast druckit en kopp kaffe, efterkommo de likväl,
då jag nu, sextioåtta timmar efteråt, uppmanade dem att åter fatta
årorna, min tillsägelse med en manhaftighet som väckte min
beundran och svarade mot deras heroiska vilja men — ack! —
ej mot deras hårdt pröfvade krafter.
Framåt kl. 2 e. m. — sjutiosex timmar efter sedan vi lemnat
Alice-ön — närmade vi oss en vik på en obebodd ö, hvilken
jag på kartan betecknat med namnet "Refuge". Tackande Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
