- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
188

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för äfven denna lilla nåd, kraflade vi oss upp ur båten och lade
oss sedan ned att sofva på den glödheta sanden.

Men föda måste vi söka skaffa oss före natten. Baraka
och Safeni sändes att undersöka öns inre i en riktning; Murabo
och Marzouk i en annan. Jag tillsade Robert och Hamoidah
att göra upp eld, och sjelf tog jag min bössa och gick att
skjuta fågel. Inom en half timme hade jag fått ett par stora
feta änder; Baraka och Safeni återvände hvardera med två
knippen bananer, och Murabo och hans kamrat hade kommit öfver
ett slags söta bär, till smaken liknande körsbär.

Huru glada voro vi ej denna afton, då vi — stormdrifna,
utarbetade, hungriga varelser som vi varit få timmar förut —
sutto omkring vår lägereld vid denna välkomna qvällsvard
hvartill en huld Försyn förhjelpt oss. Bananer, änder, bär och
kaffe! Innan vi gingo till hvila denna afton — en af de
angenämaste jag kan minnas mig någonsin hafva upplefvat — läto
vi en pipa smaka oss förträffligt. Ingen kan undra på, att vi
nu, innan vi gingo till hvila, i känslan af vår skuld till den
Högste, som bevarat våra lif under så många vedermödor,
tackade honom för hans nåd och godhet.

Vi stannade ännu en dag på "Refuge" för att göra oss
åror; och nya undersökningar förskaffade oss ännu ett halft dussin
bananknippen. Vår aptit var så god, att högst obetydligt af
dem fans qvar följande morgon, då vi voro i ordning att fam
vidare. Med åror och segel styrde vi kurs på Singo-ön. Som
vi funno den obebodd, vände vi oss mot Ito-ön, hvars sluttningar
voro rikt bevuxna med pisanger, men infödingarna slungade stenar
mot oss, så att vi nödgades fortsätta färden fram mot
Kuneneh-ögruppen, nära Ukerewé-halfön.

På e. m. den 4 Maj, då stark motvind blåste, tvungos vi
att styra in i Wiru-viken, der vi, tack vare vår vägvisare
Saramba, hvilken var född i detta land, mottogos gästvänligt och
lätt fingo köpa kött, batater, mjölk, honing, så väl mogna som
omogna bananer, ägg och fjäderfä. Vi kokade dessa läckerheter
om bord och åto med en smak och aptit som endast halft
utsvultna menniskor kunna föreställa sig.

I förhoppning att lyckas uppnå vårt läger den följande
morgonen satte vi till segel kl. 9 e. m. och styrde kurs tvärs
öfver Speke-bugten. Men omkring kl. 3 på morgonen, då vi
voro midt i bugten, svekos vi af den ostadiga vinden; och
liksom om det varit beslutet att vi skulle tömma lidandets kalk ända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free