Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5 Maj. Den 6 hade han ämnat med en trupp af sextio man
begifva sig till Unyanyembé, om jag icke till dess kommit tillbaka.
Kipingiri, höfdingen öfver Lutari och broder till Kaduma,
höfdingen öfver Kagehyi, hade uppgjort en sammansvärjning med
Kurrereh, höfdingen öfver Kyenzi, och höfdingen öfver Igusa att
med förenade krafter anfalla och plundra lägret. Wangwanaernas
ledare, Manwa Sera och Kachéché, hade upptäckt komplotten,
och sedan Frank och Fred Barker lockat ur Kaduma ett och
annat, hade de utdelat ammunition och fast beslutit att göra allt
hvad de kunde för att afslå anfallet. Prins Kadumas trofasthet
mot sin frånvarande vän och Franks och Freds tappra uppförande,
tillika med höfdingens öfver Igusa plötsliga död hade till följd
att Kipingiri afstod från att sätta den nedriga sammansvärjningen
i verket.
Frank berättade äfven för mig att han sjelf haft ett
eller två lindrigare feberanfall, men att de gått öfver snart.
Wangwanaerna hade repat sig märkvärdigt efter den jämmerliga
svältkur de genomgått i Ugogo och Urimi, och flere af dem hade
nu så godt hull, att jag knappt kände igen dem. Sedan jag
inventerat förråden, var det mig en glädje att finna att Frank
varit utomordentligt hushållsaktig. Jag fann honom stå på bästa
fot med prins Kaduma, vara vän med Sungoro och högt aktad
af wangwanaerna; efter denna inventering fans intet att anmärka,
och hvad hans uppförande beträffar, förtjenade det allt
erkännande.
Efter vår ankomst till Kagehyi togo vi oss en väl
behöflig och väl förtjent hvila. Då jag nu föll på den idén att
väga mig, fann jag att min vigt utgjorde endast 115 skålp.,
således vägde jag nu 63 skålp. mindre än de jag lemnade
Zanzibar. Frank Pocock vägde 162 skålp.! Denna betydliga
minskning i vigt tillskref jag knapp föda och brist, icke sjukdom.
Huru ljufva voro ej dessa första hvilodagar! Frank var
nyfiken att få höra allt som händt oss på vår 1,000 mil långa
segling rundt sjön, och wangwanaerna slogo en tät ring omkring
oss för att lyssna till våra lidandens iliad. Huru deltagande
voro ej dessa stackars svarta, odisciplinerade menniskor! Kaduma
uttryckte den största förvåning och Sungoro upphörde icke att
undra öfver huru vi betett oss för att segla rundt omkring sjön
i den "lilla båten". Wasukumaerna diktade till dess ära sånger,
som de sjöngo om aftnarna; och de nakna små tjufpojkarna gjorde
af bananstammar små miniatyrbåtar, i hvilka de satte qvistar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
