Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det öster om Rugedzi-sundet belägna område som lyder
under Lukongehs spira har han bemäktigat sig genom att fördrifva
wataturuernas nomadiserande stam, dock först efter en häftig strid,
som räckte fem dagar och hvarvid många af wakerewéerna dödades
genom herdarnas förgiftade pilar. Ehuru de nu lefva fredligt med
hvarandra, råder dock lika stor olikhet mellan wakerewéerna och
wataturuerna som mellan en nubisk och en syrisk arab. Mtaturuen
är ljushyllt, högväxt, har fin näsa och tunna läppar, medan
deremot mkerewén utgör en blandning af den etiopiska och
negerrasen.
Konungen anses vara begåfvad med öfvernaturlig makt, och
Lukongeh begagnar hvarje sig erbjudande tillfälle att stärka sina
undersåtar i denna tro. Man förmenar honom kunna efter
behag framkalla regn eller torka och låta landet öfversvämmas.
Det är lyckligt för honom att nederbörden efter hans tillträde
till regeringen varit både regelbunden och ymnig. Konungen
har ej uraktlåtit att påpeka de stora fördelar Ukerewé vunnit,
sedan han efterträdde sin fader på tronen; han är derför både
älskad och fruktad.
Ej nöjd med det rykte han åtnjöt såsom "regngörare",
traktade han i sin ärelystnad efter att dessutom blifva ansedd som
en "stor medicinman", hvarför han enträget besvor mig att
meddela honom några af européernas stora hemligheter — såsom
att förvandla menniskor till lejon och leoparder, låta regn falla
eller upphöra, låta vinden blåsa, förläna fruktsamhet åt
qvinnorna och manbarhet åt männen. En så beskaffad begäran
framställes mycket ofta af afrikanska höfdingar. Då jag tillkännagaf
min oförmåga att villfara hans önskan, hviskade han till sina
höfdingar:
"Han vill inte göra hvad jag ber honom om, emedan han
är rädd att inte få kanoterna; men I skolen få se, att då
mina män återvända från Uganda, skall han gifva mig allt hvad
jag begär."
Bruket att helsa konungen är högst egendomligt och
alldeles olika allt hvad jag sett annanstädes. Sedan folket
närmat sig sin herskare, slå de i hop händerna och knäböja
inför honom. Upptager konungen denna vördnadsbetygelse med
välbehag, visar han detta genom att blåsa och spotta i deras
händer, hvarefter hans undersåtar låtsa som om de med hans
spott ingnede sitt ansigte och sina ögon. De tyckas anse
konungens saliv som en kostelig ögonsalva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
