- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
203

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nästa dag, då vi landade vid Kagehyi, tillsade jag med
sänkt röst Frank och Manwa Sera att draga kanoterna upp i
land och bad Lukongehs minister och båda unga slägtingar söka
förmå kanoternas besättning, 216 till antalet, att förvara sina
åror i min hydda.

Wakerewéerna fingo då del af konungens list och
underrättades om att fyra kanoter stodo till deras förfogande, i fall
de ville återvända till Ukerewé, och som det behöfdes fyra dagar
för hela deras trupp att komma tillbaka dit, skulle de få proviant
för tio dagar. Då wakerewéerna hörde detta, blefvo de
naturligtvis mycket förvånade och högeligen förbittrade. De grepo
förste ministern och öfverhopade honom med förebråelser, men
denne sköt skulden på de unga männen; sedan de släppt honom,
bundo de Lukongehs slägtingar och skulle otvifvelaktigt genast
hafva mördat dem, om jag icke hade vidtagit mina
försigtighetsmått. På en af mig åt Frank och Manwa Sera gifven vink
störtade femtio wangwanaer fram, hvilka genom att rikta mynningen
af bössorna mot den uppretade hopen drefvo den ur byn Kagehyi.

Då wakerewéerna voro utom vårt läger höllo vi en palaver
med dem. Vi sade att vi skulle vänta sex dagar i Kagehyi; under
tiden kunde de meddela sig med Lukongeh, och i fall kungen
ångrade sitt löfte, skulle kanoterna sändas tillbaka, annars kunde
de, om de behagade, återvända till oss. Vi försäkrade, att om
de bemannade kanoterna åt oss, skulle hvar och en af dem
erhålla sin belöning, men Lukongehs slägtingar, hvilka tillhörde
mitt läger och voro i min tjenst, fingo de icke vidare oroa,
emedan jag var förbunden att beskydda dem.

Sedan dessa bestämda vilkor blifvit för dem uppstälda,
togo fyrtiofem de fyra kanoter, som erbjudits dem och återvände
till Ukerewé för att rådpläga med Lukongeh. Sex andra
kanoter, som skickats af deras vänner den följande dagen, användes
till att föra Ukerewé-infödingarne åter till deras land. På
tredje dagen fans knappt en enda af dem qvar i lägret, men
ehuru vi väntade sju dagar i Kagehyi, kom ingen underrättelse
från Lukongeh, hvarför vi läto ministern och hans fem tjenare
afresa.

Under tiden hade jag sändt bud till alla de
kringliggande områdena med uppmaning till deras inbyggare att
infinna sig på en marknad der all spanmål som fördes till Kagehyi
skulle uppköpas till ett pris för åtta mått (ett sådant mått = 1/4
eng. bushel) af en doti blått, hvitt eller olikfärgadt tyg. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free