Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19 Juni hade vi redan köpt 12,000 skålpund spanmål — sesam
hirs och majs — och 500 skålpund ris, som vi tömde i säckar,
hvar och en innehållande omkring 100 skålpund.
Som kanoterna voro mycket otäta, lärdes besättningen på.
hvarje kanot, under öfverinseende af Lukanjah, Lukongehs
brorson, och Mikondo, den sammes kusin, huru de skulle reparera
dem. Arbetet tillgick sålunda att plankorna på nytt hopfogades
med växtfibrer och derefter diktades med bananlöf.
I dagningen började embarkeringen af 150 män, qvinnor
och barn med hundra bördor af tyger, perlor och messingstråd;
88 säckar spanmål och 30 lådor ammunition. Som jag icke utan
den allra största oro kunde åt andra öfverlemna ledningen af
flottiljen, styrde jag med Lady Alice, lastad med större delen
af vårt ammunitionsförråd, i spetsen för kanoterna klockan 9 på
morgonen till Mabibi-holmarna. Dessa ligga tre mil vesterut
från Wezi, sex mil från Ukerewé och omkring nio mil från
Kagehyi.
Till min stora glädje märkte jag att wangwanaerna snart
skulle inhemta konsten att ro, ehuru många bland dem voro
ytterst rädda på vattnet. Det ingick i min plan att vi skulle
begagna oss af den tid. då det var jemförelsevis lugnt, samt
icke blottställa så många lif och så mycken egendom, medan
sjön upprördes af stormar, tills wangwanaerna hunnit sätta sig
tillräckligt in i sina nya åligganden.
En stark bris blåste från nordvest hela morgonen men
mojnade af mot aftonen. Två timmar derefter begagnade vi oss
af stiltjen och lade ut från Mabibi. Vi gingo omkring sydvestra
udden af Ukerewés halfö och styrde mot Kunneneh-holmarna,
som vi uppnådde utan några missöden. Åter blåste den
nordvestliga vinden skarpt, och som den nu hade spelrum öfver en
större vattenyta, lade sig sjögången ej förrän mot klockan 2
eftermiddagen. Det var ett styft arbete att ro mot de höga vågorna,
och afståndet till Miandereh-öarna var ganska stort. Genom
ihärdighet gjorde vi god fart men ännu i solnedgången hade
vi ej Miandereh-holmarna.
Ett ogenomträngligt mörker omgaf oss. Vi kunde icke se
hvarandra; vi hörde endast årornas jemna, taktmässiga slag i
vattnet, men inga röster förnummos. Då och då svängde jag
ett brinnande vaxljus i mörkret såsom ledning för de tanklösa
och ovarsamma. Sålunda och genom hotelse om straff för dem
som veko ur kosan höllos kanoterna till sammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
