Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"I ären raska karlar; skynden på, mina vänner; tänken på
de stackars menniskorna i sina sjunkande kanoter der ute på
sjön," yttrade jag.
Till svar på mina böner ansträngde sig besättningen, så
att deras hjertan nästan kunnat sprängas; deras hastiga rörelser,
de djupa suckar som undsluppo deras bröst, den framilande
båten, den ifrige rormannen — allt öfverensstämde med min
egen sinnesstämning. Sjelf fattade jag en af årorna för att
aflösa en ung gosse och ännu mer öka den kraft som jagade
båten öfver vattnet: Den tycktes nästan hafva fått lif.
Ännu en gång hörde vi nödropen.
"Ack, båten, kom hit med båten!" ljöd det öfver de
guldskimrande vågorna från de sjunkande kanoterna.
"Hören I, karlar, ron på, om också årorna springa!
Ännu fortare! Vi måste rädda dem. T natt eller aldrig!"
ropade jag.
Med förnyad styrka sköt vår båt framåt. Hvar enda nerv
i våra uttröttade kroppar spändes, och med anlitande af våra
sista krafter uppnådde vi inom fem minuter först en kanot, så
en andra och slutligen en tredje, tills båten låg så djupt i
vattnet, att blott en tum syntes af dess reling. Alla voro imellertid
räddade — män, qvinnor och barn. Vi trodde att kanoterna
skulle sjunka, men det lätta material hvaraf de voro bygda gjorde
att de kunde flyta med sin last.
Vi hvilade på årorna för att invänta hjelp, och snart syntes
Uledis och Shumaris kanoter skjuta fram sida vid sida, under
det linier af hvit skum tillkännagåfvo den kraft hvarmed de
båda farkosterna framdrefvos. Under högljudda glädjerop saktade
roddarna farten. Deras första ord voro:
"Äro alla räddade?"
"Ja, alla," svarade vi.
"El hamd-ul’-illah!" ("Lofvad vare Gud!") svarade de
andäktigt.
Med tillhjelp af dessa två kanoter kunde vi återvända till
holmarna med de tretiotvå männen, qvinnorna och barnen samt
deras räddade egendom. Vår förlust under denna förfärliga
natt utgjordes af fem kanoter, fem gevär, en ammunitionslåda
och 1,200 skålpund spanmål.
Följande morgon lemnade vi en tredjedel af manskapet och
godset qvar å Miandereh och foro till Singo, dit vi ankommo
klockan 9 förmiddagen. Några få kanoter sändes tillbaka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
