Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekymmer och der nu hälften af expeditionen skulle vistas
omkring en månad. De yngre medlemmarna af garnisonen kände
till hvarje vinkel och vrå på ön och hade ordentligt fäst sig
vid sitt tillfälliga hem. På östra sidan hade de upptäckt
omkring femton fruktträd, fulla af de läckraste bär, hvilka
smakade likt mogna krusbär. Den lilla frukten hade två stenar,
hvilka närmast kunde jemföras med mindre dadel-kärnor.
Garnisonen hade endast förtärt hälften af bären, så att, då
jaganlände med min förstärkning af 150 man, ännu fans ett
tillräckligt antal qvar för alla. Trädets blad likna persikans,
frukterna hänga tre och tre till sammans och veden är seg och böjlig.
Samma dag fick jag, till bådas vår tillfredsställelse, besök
af Kijaju, konung öfver Komeh. Denne försåg mig med två
vägvisare, som skulle ledsaga mig till Uganda, hvarifrån jag
borde skicka dem tillbaka till Komeh med Lukanjah och
Mikondo. Deras hjelp var mig till nytta endast i så fall, att de
kunde säga mig namnen på alla platser mellan "Refuge"-ön och
Uzongora.
På samma sätt som vi hade lemnat Kagehyi afreste vi från
"Refuge"-ön. eller så, att garnisonen inskeppade sig och vi
qvaflemnade dem som hade uppehållit sig i Kagehyi för att stanna
på "Refuge"-ön tills vi skulle komma tillbaka och hemta dem.
Natten tillbragtes under vild dans i månskenet, vid hvilken
tre konungar närvoro. De deltogo med barns hela uppsluppna
glädtighet i den muntra leken.
Gamle Kijaju utmärkte sig särskildt genom vilda, fantastiska
"pas". Itawagumba, som tycktes vara afundsjuk öfver sin farbrors
prestationer, ansträngde sig som om han varit tokig, och den
kraftige höfdingen af Bwina giorde så höga språng som om han
varit en flygande trapezkonstnär. Unge Lukanjah från Ukerewé
och hans kunglige slägting Mikondo debuterade denna natt med
lindansares hela vighet och under uppsluppen munterhet, medan
de hundra krigarna från fastlandet sjöngo dansmusik med en
sådan styrka i sina lungor, att de kolossala klipponia på
"Refuge"-ön genljödo af de vilda tonerna. Wangwanaerna, hvilka
anfördes af Frank och den tappre Manwa Sera, ökade den stora
cirkeln med 150 män och 20 qvinnor, och alla instämde med
full hals i den sång som gamle Kijaju sjöng för att fira den
dag på hvilken den hvite höfdingen ingick brödraskap med
konungen af Komeh.
Förfriskningar saknades ej för att muntra de dansande;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
