Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora massor af oxkött rostades öfver präktiga eldar, och
åtskilliga krukor öl och maramba-vin, hvilka blifvit ditförda af
Bwina och Komeh, hade strykande åtgång bland de törstige.
Då vi morgonen den 18 Juli lemnade "Refuge"-ön, sökte de
vägvisare som Kijaju skaffat mig göra sjöns genius oss bevågen
genom att offra perlor åt honom. De anropade honom i
följande ordalag:
"Var god mot den hvite m’kama, o, Nianja, derom besvär
jag dig! Låt honom lycklig och välbehållen komma öfver ditt
stora vatten!"
Från Kazaradzi-ön, der vi hvilade ut öfver natten, bevitnade
vi en den härligaste solnedgång. Vestra delen af himlen glödde
halfvägs upp till zenith omkring en hel timme i skimrande
guldfärg, som kastade sitt glänsande återsken öfver berg, kullar,
slätter och sjö.
Följande dagen afseglade vi till Wawizua-ön, och den 20
passerade vi de pittoreska öarna Mysomeh och Rumondo, då alla
kanoter för att draga fördel af den starka sydvestvinden hissade
små loggertsegel, som voro gjorda af besättningens ländkläden.
Från Rumondo styrde vi rakt på Nameterré-ön, dit vi snart
anlände utan några olyckshändelser.
Wangwanaerna voro nu fullkomliga sjömän. De hade
tillegnat sig konsten att ro, styra och segla, och hvarje man kände
till punkt och pricka sin plats och sin förmåga, hvilket bäst
visade sig under den långa resan från Wawizua till
Nameterré-ön, då de trotsade vind och vågor och genom sitt mod tillvunno
sig mina varmaste loford.
Den 21 Juli anlände vi till den sydligaste af de fruktade
Bumbireh-öarna, Mahyiga, hvilken jag efter en noggrann
undersökning fann vara obebodd.
Vid en liten vik på öns vestra sida upptäckte vi lemningar
efter ett stort läger. Af de hvälfda hyddornas form och de
huflika ingångarna kunde vi tydligt se att det uppslagits af
wagandaer. Och dock — hvilka wagandaer kunde väl hafva framträngt
så långt mot söder?
Som vi nu befunno oss i en farlig trakt, var det
nödvändigt att skaffa oss en ordentlig lägerplats, så mycket mer som
en liten del af expeditionen skulle blifva tvungen att qvarstanna
på denna ö tills återstoden kunde öfverföras från "Refuge"-ön.
Alla händer sysselsattes derför med att undanrödja buskar och
snår på ett afstånd af 200 yards från viken, och en tolf fots
bred väg anlades från södra sidan af Mahyiga-ön till den norra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
