Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betalning, dock med det vilkor att vi skulle utlemna Shekka,
Antaris son, jemte två andra höfdingar till Kytawa samma dag
vi anlände till fastlandet.
Dessa nyheter mottogos med enhälliga bifallsrop, och ingen
var mera glad än jag sjelf öfver att faran sålunda vore
öfverstånden, ehuru det låg någonting i sättet hvarpå budskapet
framfördes och de förstulna blickar som vexlades mellan höfdingarna
och fångarna som jag icke tyckte om. Kanske hyste jag ännu
några svaga misstankar, men jag förrådde dom icke med en
min utan bemötte höfdingarna med mycken vänlighet.
Sabadu — som hade ett lifligt lynne — tycktes liksom
den unge Bugomba benägen att genast pröfva uppriktigheten af
dessa vänskapliga försäkringar, men jag afrådde dem från att
göra det denna dag, då vi för närvarande hade tillräckligt med
lifsmedel. Wagandaerna erinrade mig också mycket ifrigt att
de bestämdt afsvurit alla försakelser, hvarför de fingo mitt löfte
att följande morgon erhålla tyg och perlor, så att de kunde köpa
sig lifsmedel.
Följaktligen afsändes Sabadu följande morgon till Kajurri med
perlor, tyger och kaurier (snäckor hvilka begagnas såsom mynt) och
styrde in i den vik hvarur vi tagit till flykten i April. De voro
borta i sex timmar, under hvilken tid jag var högst orolig,
alldenstund utgången af deras företag var afgörande för vår framtid.
"Nå, hvad nytt, Sabadu?" frågade jag ifrigt, då han med
mörk uppsyn steg i land nära wårt läger. "Någonting ledsamt?"
"Ack", svarade han suckande, "Bumbireh-infödingarna äro
ett uselt och elakt folk. Vi stego i land vid Kajurri, der vi
träffade omkring tjugu infödingar, och Kytawas höfding talade
med dem. De sade att vi kunde gå och plocka så många
bananer vi behöfde, så skulle vi sedan få veta hvad vi borde
betala för dem. Wagandaerna lade ifrån sig sina spjut och
behöllo endast sina stridyxor, hvarefter de började skära ned frukten,
medan jag stannade qvar i kanoten. Plötsligt hörde jag skrik
och ett prassel i bananlunden, och strax derpå kommo
wagandaerna springande tillbaka, sköto kanoterna i sjön, störtade sig
i vattnet och klättrade om bord. Kytawas höfding fick sin
venstra arm afhuggen och sedan i hufvudet ett hugg, som dödade
honom. Åtta wagandaer blefvo illa sårade[1]. Vi skola strax
föra dem i land, så får ni se dem. Ah,
Bumbireh-infödingarna äro ett dåligt folk!" slutade han med eftertryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
