Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sårade fördes i land med gapande sår efter spjutstygn,
ett eller två efter pilar; vid åsynen deraf ville en hop af två
till trehundra uppretade wagandaer och wazongoraer störta sig
öfver fångarna, men med tillhjelp af wangwanaerna och Frank
blefvo dessa räddade.
"Sakta, sakta, vänner!" ropade vi. "Det är inte dessa män
som begått dådet. Misshandlen dem inte; de äro oskyldiga."
M’kwanga, anföraren för wagandaernas flottilj, rasade.
Han fattade sin sköld och tre spjut, kallade samman sina
män och uppmanade dem att väpna sig, så skulle han i spetsen
för dem genomströfva och ödelägga Bumbireh, framtränga till
Antari, slå ihjäl honom under hans eget tak, hugga ned hvarje banan,
bränna hvarje hydda och förvandla Ihangiro till en askhög o. s. v.
Men M’kwanga lät slutligen öfvertala sig att vara lugn och
icke dåraktigt förspilla flere lif. Vi skulle, sade jag till honom,
öfverlägga, och om jag ansåg det vara min pligt att hämnas
detta dåd, skulle jag också göra det.
"Om ni inte hjelper mig att straffa detta förräderi", sade
han, "kan ni vara viss om att aldrig mera få återse Mtesas
ansigte eller Uganda. Wagandaerna kommo hit för att vara er
till tjenst, de kommo för att söka er, emedan Mtesa trodde att
ni omkommit. Wagandaerna lofvade likasom jag och Sabadu
att bistå er, när vi hörde att ni var i fara. Wagandaerna
lemnade lägret med ert samtycke för att gå och skaffa föda åt er
så väl som åt oss. Kytawas höfding är dödad och åtta man
sårade. Hvad tänker ni göra?"
"Endast hvad jag efter en lugn öfverläggning tror vara rätt.
Om jag inte bistår er, hindrar er ju ingenting att gå och slåss
med dem i morgon."
"Men", sade M’kwanga, "om jag ensam går att slåss med
dem i morgon, skall jag aldrig återvända till Mahyiga."
Han aflägsnade sig derpå misslynt, och wagandaerna blefvo
sedan kyliga mot oss och höllo sig på afstånd, liksom om vi
varit skulden till den sorgliga händelsen. Wazongoraerna
betygade högljudt sin sorg öfver förlusten af sin höfding, och de
egendomligt dystra klagoljuden gjorde ett mäktigt intryck på
alla som hörde dem.
Det dröjde icke många minuter innan jag bemannat min
båt och fem kanoter och var på väg till Iroba i afsigt att, innan
underrättelsen om hvad som händt hunnit blifva spridd, utforska
i hvad mån konungen i Iroba var invecklad i denna affär. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
