Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som om de af Mtesa sjelf blifvit underrättade om hvad som
skulle ske, och för att, om möjligt, hindra detta eller åtminstone
vinna byte bemannade de i hast hundra kanoter eller så
omkring och ilade likt krokodiler fram mot Namagongo. Innan
Sekebobo hunnit ordna sin flotta voro wavumaerna midt i viken
för att stänga vägen för honom och väntade der lugnt tills han
kommit ut på djupt vatten.
Hundra kanoter mot 325 var allt en ojemn strid, och så
tyckte äfven wavumaerna, ty då Mtesas flotta nalkades i tät,
någorlunda regelbunden ordning, öppnade wavumaerna sin linie
till höger och venster och läto fienden gå förbi dem.
Wagandaerna, hvilka vid denna fiendens manöver hemtade nytt mod,
började nu höja segerrop, men knappt hade de första ropen hörts
förr än wavumaernas åror piskade vattnet till skum — och set
midt in i den tätt slutna flottiljen sköto nu de tappra öboarna
från båda sidor och spredo förvirring och bestörtning i hela
Uganda-armén.
Hvad de ursinniga wavumaerna togo sig till vet jag icke,
men vid denna syn störtade Mtesa upp och lät höra sitt
krigsrop, "Kavya, kavya!" och armén, män, qvinnor och barn skreko
"Kavya, kavya!" Då man ute på flottan hörde detta rop,
upprepades det ursinnigt af dess manskap, hvilket kraftigt
anföll fienden. Men sedan wavumaerna gjort fjorton goda priser,
tycktes de ej vilja möta wagandaerna i en så ojemn strid utan
sökte — belåtna för tillfället — djupare vatten, dit, sällsamt
nog, wagandaernas flotta ej vågade följa dem.
Detta hastigt öfvergående men lifliga skådespel kom mig
att fråga mig sjelf huru det varit möjligt att jag, då wavumaerna
voro så modiga, lyckats undgå dem; och huru en båt och en
tvåpipig elefantbössa varit tillräckliga att på vår upptäcktsresa
befria oss från tretio väl bemannade Uvuma-kanoter. Genom
aktgifvande på händelsernas gång erhöll jag svar på denna fråga.
Ett två eller tre dagars uppehåll, hvarunder ingenting af
vigt inträffade, följde på ankomsten af Sekebobos afdelning och
Mtesas flotta. Derefter skickade Mtesa bud och meddelade mig;
hvad han tänkte om den sannolika utgången af kriget i ungefär
följande ord: —
"Stamlee, jag önskar höra din tanke. Alla hvita män äro
kloka och tyckas förstå allting. Jag önskar få veta hvad du
tror att jag kan vänta af detta krig. Skall jag segra eller ej?
Min tanke är att vi måste gå till väga med mycken klokhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
