Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och efter en väl uppgjord plan, om vi skola lyckas taga
denna ö."
Småleende åt hans enkla. uppriktiga sätt att uttrycka sig,
svarade jag att det erfordrades siareförmåga för att förutsäga
utgången af kriget och att jag långt ifrån var en profet.
Han svarade härtill:
"Jag vet att wagandaerna ej skola strida med framgång på
vattnet; de äro inte vana dervid. De blifva alltid segervinnare
till lands, men då de komma i kanotema, äro de rädda för att
blifva bragta i oordning; många af deras krigare komma från
det inre af landet och kunna inte simma. Wavumaerna och
wasogaerna äro mycket förfarna på vattnet och simma som fiskar.
Om vi kunde uppfinna något sätt att föra wagandaerna öfver
till ön utan att behöfva använda kanoterna, skulle jag vara viss
om segern."
Jag svarade:
"Ni har män, qvinnor och barn i detta läger, så talrika
som grässtråna på marken. Befall hvar och en som kan det
taga upp en sten och kasta den i vattnet, och ni skall få se
dess djup förminskas; men om hvar och en bär dit femtio stenar
om dagen, vill jag ansvara för att ni om få dagar skall gå
torrskodd öfver till Ingira."
Vid dessa ord slog han med flata handen på låret och
befalde genast katekiron beordra två afdelningar till detta arbete;
inom kort sågos på bergsluttningen omkring 40,000 krigare, eller
omkring en sjettedel af den styrka som fans på udden,
sysselsatta med det ovanliga arbetet att åstadkomma en stenlagd väg
som skulle sammanbinda Nakaranga-udden med Ingira-ön. Sedan
de hållit på i tre timmar, gick jag för att se huru långt de
hunnit och fann då att de onödigtvis förspilde sina krafter med
att göra en 100 fot bred väg. Jag sade till katekiron att det
behöfdes ett år att fullborda ett sådant företag, men om han
ville inskränka bredden till 10 fot och uppställa folket i led,
kunde han sätta sin fot på Ingira-ön utan fara. Men ehuru
Ugandas förste minister icke åsidosatte höflighetens fordringar
och ej heller glömde att Mtesa, hans herre, behagade kalla mig
sin vän, märkte jag ganska väl att han ogerna mottog råd af
en främling eller utländing. Det var icke med ord, med
ovänliga blickar eller åtbörder som han tillkännagaf detta utan helt
enkelt genom att ej följa mitt råd. Den artigaste europé kan
ej öfverträffa Ugandas förste minister i belefvenhet. Med samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
