Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hör blott ett ord. Den hvite mannen talar endast en
gång. Hör mig för sista gången. Kommer du ihåg berättelsen
om Kintu som du här om dagen talade om för mig? Han
lemnade Ugandas land, emedan det stank af blod. Såsom Kintu
lemnade Uganda i forna dagar, så skall ock jag lemna ditt
land för att aldrig mera återvända dit. I denna dag blickar
Kintu ned på dig från andarnas land, och likasom han
förebrådde Ma’anda, emedan han mördat sin trogne tjenare, likaså
tadlar han genom mig ditt beteende i dag. Ja, döda den
stackars gamle mannen, och jag skall redan denna dag lemna dig,
så vida du inte dödar mig också, och från Zanzibar till Kairo
skall jag förtälja hvarje arab jag möter hvilket mordiskt odjur
du är, och i de hvita männens alla land skall jag med hög röst
förkunna den gräsliga ogerning jag såg Mtesa begå och huru
han här om dagen ville fly, emedan han hörde en gammal
enfaldig qvinna säga att wasogaerna voro i anryckande mot honom.
Hvad den store Kamanya måtte ha gråtit i andarnas land, då
han fick höra talas om att Mtesa ville fly. Huru många suckar
måtte ej den store Suna ha uppgifvit, då han såg Mtesa darra
af fruktan, derför att en gammal qvinna haft en olycksbådande
dröm. Far väl, Mtesa! Du må döda Uvuma-höfdingen, men jag
lemnar dig och skall inte åse det."
I Mtesas ansigte kunde nyss tydligt läsas den djuriska
lidelsens raseri och blodtörstig mordlystnad; men då han hörde sägas
att Suna och Kamanya blickade ner på honom från andarnas
rike, började tårar välla upp i hans ögon, och då slutligen stora
droppar runno utför hans kinder, snyftade han likt ett barn,
under det höfdingarna och bödlarna, hvilka iakttogo dödstystnad,
sågo helt förlägna ut. Generalfälttygmästaren Tori och
öfverhofmästaren Kauta sprungo nu fram, och sedan de rullat upp
sina hufvudbonader, torkade de dermed Mtesas ansigte, hvarunder
envisheten gaf vika och han, i det jag afträdde, hörbart mumlade
dessa ord:
"Talade inte Stamlee om andarnas land, och sade han inte
att Suna var vred på mig? O, han talar blott allt för sant!
O, fader, förlåt mig, förlåt mig!" Derefter lemnade han
rådsförsamlingen, som jag sedermera fick höra.
En timme senare kallades jag genom en page till Mtesa,
hvilken nu sade:
"Stamlee skall inte säga att Mtesa är elak längre, ty han
har förlåtit Uvuma-höfdingen och skall inte göra honom något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
