Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nu, Stamlee, skall du", sade han, "då höfdingen hänger
på pålen" — denne var en gammal man omkring sextio år —
"få se huru en Uvuma-höfding dör. Han skall brännas till
döds. Och wavumaerna skola darra, då de få höra huru han dött!"
"Ah, Mtesa", svarade jag, "har du förgätit orden i den
goda bok ur hvilken jag läst så ofta för dig? ’Om din broder
gör dig skada, skall du förlåta honom.’ ’Älsker edra ovänner.’
’Görer godt mot dem som hata eder.’ ’Du skall älska din nästa
såsom dig sjelf.’ ’Förlåt oss våra synder, såsom ock vi förlåte
dem oss skyldige äro.’"
"Men denne man är en inföding från Uvuma och wavumaerna föra ju krig mot mig. Har du glömt Webba?"
"Nej, jag kommer väl ihåg den stackars Webba. Jag såg
honom dö, och det bedröfvade mig djupt."
"Skall inte denne man dö, Stamlee? Skall jag inte taga
hans blod för Webbas, Stamlee?"
"Nej."
"Men jag skall göra det, Stamlee. Jag vill bränna honom
till aska. Jag vill bränna hvar enda själ som kommer i mitt
våld. Jag vill se blod — blod — blodet af alla dem som bo
i Uvuma!"
"Nej, Mtesa! Ej mem blod. Det är tid på att kriget
blir slut."
"Hvad!" utbrast Mtesa, i det ett af dessa anfall af
raseri, som Sabadu beskrifvit så vältaligt, kom öfver honom.
"Jag skall förgöra hvar enda själ i Uvuma, nedhugga hvart
enda träd och bränna hvarje man, hvarje qvinna och hvarje
barn på ön! Vid min fader Sunas graf, skall jag inte göra det!"
"Nej, Mtesa, du måste lägga bort dessa hedniska tankan
Endast en hedning kan drömma om blod och tala om
blodsutgjutelse, som du gör. Det är hedningaynglingen Mtesa som
talar nu. Det är inte mannen Mtesa som jag lärde känna och
som jag gjorde till min vän. Det är inte ’Mtesa den gode’,
som du sade att ditt folk älskade. Det är inte Mtesa den
kristne, det är vilden. Bah, jag har nog af dig, jag känner
dig nu."
"Stamlee! Stamlee! Vänta litet och du skall få, se. Hvi
dröjen I?" sade han hastigt, i det han vände sig till bödlarna,
som afvaktade hans befallning.
Ögonblickligen blef den stackars gamle mannen bunden; men
jag reste mig häftigt och sade till Mtesa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
