Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Traditionen har, så vidt sådant varit möjligt, noga bevarat
minnet af den första bland dessa invandrares handlingar men
föraktligt lemnat å sido hans efterföljares, och här såsom
annanstädes har den lyckats smycka sina gunstlingar med öfvernaturlig
förmåga och utomordentliga attribut,
Kintu, den förste invandraren och stamfadern för Ugandas
herskare, kom från norr och ledde kanske sin härkomst från
någon afrikansk arab eller gammal etiopisk familj. Han var en
mild, human och otadlig man och, att sluta af karaktären,
sannolikt en prest af något gammalt, länge sedan glömdt samfund. Han
medförde en hustru, en ko, en get, ett får, en kyckling, en
bananrot och en batat. Han vandrade omkring för att söka ett passande
land att bosätta sig i och stannade slutligen på vestra stranden
af Mwerango-floden, i Magonga, nära Unyoros nuvarande gräns.
Han fann landet obebodt, icke en lefvande varelse kunde
upptäckas på hela sträckan mellan sjöarna Victoria, Albert och Muta
Nzigé. Usoga var en vildmark, Ukedi en öde slätt och de
fruktbara dalarna i Unyoro voro obefolkade.
Presten Kintu var således allena i sitt rike. Hans land
skulle dock icke länge förblifva så ödsligt, ty hans hustru var
utomordentligt fruktsam. En gång om året födde hon fyra
barn, och hvarje pilt kom till verlden med skäggfjun och
utrustad med ynglingens kraft och gryende begär; barnen af
qvinnokön födde vid två års ålder barn, som i en lika tidig
ålder aflade och födde söner och döttrar tills landet började blifva
befolkadt, skogarna nedhuggas, marken odlas och planteras med
bananer och säd.
Den enda kon, geten, fåret och kycklingen förökade sig
också på något outgrundligt sätt tills de blifvit så talrika, att
hvar och en af Kintus afkomlingar egde stora hjordar
hornboskap, får och getter samt kycklingar i mängd. Bananroten som
Kintus helgade hand planterat i Ugandas jord sköt också nästan
ögonblickligt upp till en stam med lummiga grenar och i toppen
vaggade en sådan mängd frukt, att man icke får se maken
dertill i Uganda i våra dagar, medan roten spred sig öfver en
stor jordyta, hvarur inom kort hundratals bananer sköto upp
med höga stammar och den yppigaste löfrikedom. Batatplantan
täflade med bananen i lifaktighet och växte så fort, att den
tycktes slingra sig fram öfver marken.
När Kintus afkomma blifvit så talrik, att det började blifva
trångt i Magonga, tog han skott af bananroten och batatplantan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
