Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gaf hvarje familj en del, undervisade dem huru de skulle
"så sin teg och plantera ädelt vin" och uppmanade dem att söka
sig ett hem hvar på sitt håll i landet rundt omkring. De som
fått stycken af bananen bosatte sig söder om Magonga, medan
de som fått stycken af batatplantan utvandrade till landet norr
om Magonga och nedsatte sig i dälderna i Unyoro. Häraf
kommer det sig att bananen ännu i dag föredrages såsom föda af
folket i södra Uganda och hela Magonga, medan folket i Unyoro
har förkärlek för bataten.
Såsom varande prest hyste Kintu en djup afsky för
blodsutgjutelse antingen det gälde menniskor, boskap, fåglar eller
insekter, men han förmanade icke sina afkomlingar att följa hans
föredöme. Om ett djur skulle slagtas till föda, befalde han att
det skulle föras bort från grannskapet af hans hus, och om en
man skulle straffas till lifvet för mord, vågade den som skulle
verkställa domen icke fälla sitt offer i Kintus närhet eller vid
hans hus eller trädgård, ej heller fick han någonsin sedan
nalkas patriarkens person. Om den brottslige på vägen till
afrättsplatsen lyckades tränga sig fram till Kintu och vidröra hans
fötter eller kläder, ja, om patriarken blott kastade en blick på
honom, var han räddad.
När den gode patriarken blef gammal, upphörde hans barn
att följa hans fromma föredöme. Sedan de funnit konsten att
af bananen bereda vin och starka drycker, hängåfvo de sig åt
dryckenskap och gingo dagligen berusade, uppförde sig
oanständigt, blefvo vilda i sitt språk, hårda och otyglade till lynnet
och, det värsta af allt, så upproriska, att de hotade att afsätta
och döda honom. Kintu fördrog länge de kärlekslösa barnens
uppförande med mildhet och sorgsen undergifvenhet men varnade
dem för det straff som en dag skulle drabba dem för deras
ogudaktighet och vildsinthet; de aktade dock icke på honom, ty
vinet hade beröfvat dem deras sinnens bruk.
Då Kintu fann sina förmaningar utan verkan, sade han
slutligen till sin hustru:
"Se, mina söner, som jag skaffat till verlden, ha blifvit onda
och hårdhjertade och hota att fördrifva sin far eller döda
honom, i det de säga att jag blifvit gammal och onyttig; jag går
liksom en hatad främling bland mina egna barn. Dagligen
utgjuta de sina bröders blod, och jag hör aldrig annat numera än
mord och blodsutgjutelser, så att jag vämjes vid det. Det är
tid för oss att fly och bege oss annanstädes. Kom, låt oss gå!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
