Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och om natten flydde Kintu och hans hustru och togo
med sig sin ko, geten, fåret, kycklingen, en bananrot och
en batat.
På morgonen blef det bekant att Kintu saknades i sitt hus
och icke stod till att finna någonstädes, utan att han lemnat
landet och tagit med sig allt hvad han medfört, när han först
kom dit. Alla uppfyldes af som och veklagan uppstod i hela
landet.
Sedan man i tre dagar sökt när och fjerran efter den
försvunne patriarken, tog Chwa, den äldste sonen, spjut och sköld
i sin hand och sade:
"Jag är den förstfödde af oss och det är min rätt att
intaga min faders plats. Nu måsten I, mina bröder, blifva goda;
annars akten er för mitt spjut."
Och som Chwa var stark, fruktades han af sina bröder
och de hyllade honom såsom sin konung.
Ehuru Chwa tillvällat sig sin faders kungliga makt,
upphörde han dock icke att söka efter honom. Han tycks hafva
närt hoppet att fadern skulle upptäckas i något aflägset land,
dit han kunde begifva sig och bedja honom om förlåtelse.
Då och då nådde äfven Chwa ett rykte, att hans fader
hade blifvit sedd, men ingen af hans många utskickade lyckades
finna honom, och Chwa dog slutligen, utan att hans hopp
blifvit uppfyldt.
Chwa efterträddes af sin son Kamiera, ett namn som ännu
i dag gerna bäres af den kejserliga familjens medlemmar.
Liksom sin fader spanade han till sin död efter patriarken Kintu,
men utan framgång.
Kamiera efterträddes af sin son Kimera, en jätte, som i
synnerhet utmärkte sig såsom jägare. Han var den förste som
använde hundar till jagt och förde alltid en sådan med sig vid
ett tåg hvart han gick, så mycket tyckte han om dessa djur.
Från denne konung gick kärleken för hundar i arf till hans
efterträdare, och mången ännu lefvande har bevarat Sunas minne
just för hans ömhet mot dessa djur, för hvilkas underhåll han
lade under sig hela landsträckor. Mtesa hade också, efter hvad
Speke berättar, en hund för hvilken han tycktes vara mycket
svag, men den nuvarande konungen har för länge sedan
öfvergifvit denna traditionella förkärlek för dessa djur och förbjudit
att de få finnas i hans närhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
