Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mannens yttre var visserligen tarfligt, men i hans sätt låg
någonting så befallande, att katekiron icke vågade afslå hans
begäran utan steg upp och förde honom inför konungen.
Nu ville slumpen, märkvärdigt nog, att Ma’anda just då
höll på att för sin moder som han skickat efter, berätta en
besynnerlig dröm som han haft under natten. Han hade knappt
slutat sin berättelse, då katekiron anmäldes och sade:
"Konung, här är en främmande man, en bonde, tror jag,
som säger att han har sällsamma nyheter att berätta för dig,
men för dig ensam."
När konungen hörde detta och fick se bonden, sade han
till sin moder:
"Se der, det är just den mannen jag såg i min dröm och
som hade så underbara saker att förtälja."
Derpå vände han sig plötsligt till bonden och sade:
"Tala, man, hvad är det du har att säga mig?"
"O, konung," svarade han, "jag får inte tala vid någon
annan än dig och din mor, så lyder befallningen."
Ma’anda afskedade katekiron otåligt och befalde honom
sätta vakt vid yttre porten, så att ingen skulle kunna störa dem,
hvarjemte han förbjöd honom att under någon förevändning släppa
man, qvinna eller barn in på den inre gården.
Sedan de blifvit allena, berättade bonden för Ma’anda sin
historia från början till slut, såsom den här blifvit, omtalad, och
slutade med den gamle mannens ord:
"Bed konungen komma hit tillika med sin mor och dig,
men kom väl ihåg att inte ens hans hund får följa med honom."
När Ma’anda hört bondens ärende, sade han:
"Nå väl, låt oss gå dit, blott vi tre, såsom den gamle
mannen befalt."
Och konungen fattade nu spjut och sköld och begaf sig
bort genom en särskild utgång, åtföljd af sin moder och bonden
och utan att underrätta någon menniska om hvart han ämnade sig.
Trots detta förhemligande blef det imellertid snart allmänt
bekant att konung Ma’anda och hans moder lemnat palatset,
åtföljda af bonden, och att de begifvit sig åt skogen med
skyndsamma steg samt blifvit sedda af en man som underrättat
katekiron derom.
Vid denna nyhet råkade förste ministern i en djup
bestörtning. Han visste i början icke hvad han skulle göra, ty om hans
herre hade önskat något annat sällskap, skulle han otvifvelaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
