Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifvit det till känna, men å andra sidan var hans uppförande
oförklarligt, och det kunde ju hända att han genom någon listigt
hopspunnen dikt blifvit narrad att handla på ett sätt som kunde
leda honom i förderf, utan att man någonsin finge veta huru det
tillgått.
Då tanken på ett förräderi mot konungen for igenom hans
hufvud, beslöt han genast att följa efter och vaka öfver hans
säkerhet; om bonden hade något ondt i sinnet, skulle han vara
till hands, ehuru obemärkt, och kunna bistå sin herre. Han
fattade derför spjut och sköld och skyndade efter, vägledd af
konungens spår. Snart upptäckte han denne, hans moder och
bonden och saktade sin gång, så att han nätt och jemnt hade
dem inom synhåll och icke skulle kunna träffas af de snabba,
forskande blickar som han såg konungen kasta bakom sig då
och då. På detta sätt vandrade de framåt hela den dagen och
hälften af den följande, då bonden upplyste konungen att de nu
voro nära den bestämda platsen.
Ma’anda såg sig än en gång mycket noga omkring för att
förvissa sig att ingen hade följt dem, och då han icke varsnade
någon, befalde han bonden gå förut och visa honom
mötesplatsen. De smögo sig nu fram i skuggan af den täta lunden
omkring den samma och framträdde sedan samt stannade
framför den ovanliga församlingen, som tycktes hafva bibehållit samma
plats och hållning alltifrån den stund, då bonden lemnade den
för att uträtta sitt ärende till konungen.
Då de trenne vandrarne kommo fram till de ytterst i raden
sittande krigarna, frågade den gamle mannen på tronen konungen,
som gick främst och såg sig omkring med den djupaste förvåning:
"Hvem är du?"
"Jag är Ma’anda!" svarade han.
"Är du konungen?"
"Ja."
"Och hvem är qvinnan som åtföljer dig?" frågade den
gamle mannen.
"Min moder," svarade konungen.
"Det är bra," svarade han, "men hvarför har du inte lydt
min befallning? Hvarför kommen I inte ensamma?"
"Vi ha gjort alldeles såsom det var oss förelagdt", sade
konungen. "Endast min mor och denne bonde åtfölja mig, och
ingen annan har fått veta något om min bortgång."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
