- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
282

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Men jag," sade den gamle lugnt — "har sett en man
följa dig steg för steg. Hvarför har du tillåtit honom det, då
jag uttryckligen befalt att du skulle komma allena med undantag
för din mor och denna bonde?"

Konungens moder och bonden förklarade att Ma’anda sagt
sanning och att ingen följt dem.

"Jag såg honom nyss stå och lyssna bakom träden. Se der,
der står han!" utbrast den gamle mannen och pekade plötsligt på
katekiron, hvilken, då han märkte att han var upptäckt, kom fram.

Vid dessa ord af den gamle mannen vände alla tre sina
blickar ditåt, och då konungen fick se katekiron, blef han ytterst
vredgad och grep med häftighet om sitt spjut, slungade det
mot den trogna tjenaren och genomborrade hans hjerta, så att
han med ett kort, skärande anskri föll död för hans fötter.

Men, se! När konung Ma’anda och hans följeslagare vände
sig om för att erfara hvilken verkan denna handling haft på
den gamle mannen och hans krigare, funno de att dessa
försvunnit och att icke ett spår fans qvar efter dem; de stirrade
nu på hvarandra med den djupaste bestörtning. När konungen
hemtat sig från sin öfverraskning, föll han ned på marken och
gret högljudt, ropande Kintus namn; och konungens moder och
bonden förenade sig med honom i jämmer och greto, så att
deras hjertan kunnat brista. Men Kintu, hvilken afskydde alla
blodsbragder, svarade dem icke, endast de djupa skogamas eko,
som gäckade deras sorg, upprepade: "Kintu, Kintu-u, Kintu-u-u-u."

De höllo vakt hela natten, imellanåt utbristande i jämmer
och klagan öfver detta sista försvinnande af den store fadern i
Uganda. Men Kintu visade sig aldrig mera i Uganda från den
stunden, och ingen har sedan sett eller hört något om honom.

Ma’andas efterträdare voro Msangi, Namugara och Chabagu.
I sistnämnde konungs tid lefde Wakinguru, en hjelte hvars namn
historien antecknat bland sina minnen af beundransvärda män
och bevarat för hans ojemförliga bragders skull. Vid ett
tillfälle, då Chabagu gjort ett infall i Usoga, tyckas wasogaerna
hafva varit ganska talrika; hittills hade de icke kunnat tvingas
till undergifvenhet af wagandaerna och visade äfven nu ett ganska
dristigt mod. Folket i Usoga hade länge hånat de segervana wagandaerna tills slutligen Chabagu i sin vrede beslöt att förklara
dem krig, och för att visa dem kraften hos det folk som de så
djerft trotsade gaf han Wakinguru tillåtelse att ensam begifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free