Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Men jag har sett en man bakom dig," fortfor den gamle.
"Säg mig, hvem år han?"
"Jag försäkrar", sade Ma’anda, "att ingen följt mig utom
denne bonde, ty både i går och i dag har jag flere gånger sett
mig tillbaka för att förvissa mig om att ingen följde efter mig."
"Hvem var den förste konungen i Uganda?" sporde
plötsligt den gamle mannen.
"Kintu," svarade Ma’anda.
"Du säger sant," sade den gamle långsamt och med
tonvigt, "och Kintu var en god konung. Han gjorde ingen
menniska, djur, fågel eller insekt något ondt, och intet lefvande väsen
hade orsak att beklaga sig öfver honom. Aldrig slog han en
menniska med en käpp eller tillfogade henne smärta på något
sätt, ty han älskade sina barn såsom en god fader bör göra;
men hans söner blefvo onda, illfundiga, olydiga och ytterst svåra
att styra. De älskade blodsutgjutelse. De började med att
slagta djuren och blefvo så vana vid att gjuta blod, att de
slutligen mördade sina bröder och systrar. I sin rasande blodtörst
ville de äfven spilla sin gode fader Kintus blod. Kintu såg att
Uganda inte längre var ett land för honom, att han inte längre
kunde bo der. Ack, när hans blick första gången hvilade på
detta land, tycktes det honom så skönt och rent, att det tjusade
hans ögon, men sedan det blifvit fläckadt med oskyldiga mäns,
qvinnors och barns blod, blef det förhatligt för Kintu och han
öfvergaf detta fasans och grymhetens land. Från Chwa ända
till Ma’anda ha landets konungar förgäfves sökt efter Kintu.
Du, Ma’anda, skall se Kintu ansigte mot ansigte, och du skall
få höra honom tala, men först har jag något att säga dig på
hans vägnar. Hör — och märk hans ord — men säg mig
först hvad det är för en man som följt efter dig hit?" frågade
han plötsligt.
Ma’anda gladde sig åt att han bland alla sina föregångare
blifvit utvald att få se och samtala med Kintu; han hade åhört
den gamle med stor uppmärksamhet, och de ord hvarmed denne
inledt sin försäkran hade kommit hvarje fiber, hvarje nerv i
hans kropp att spritta; men då den gamle mannen å nyo stälde
till honom en fråga på hvilken han redan gifvit svar som bort
vara nöjaktigt, svarade han otåligt:
"Hvarför gör du mig åter en sådan fråga, då jag redan
sagt dig att ingen följt mig, emedan ingen kunnat veta hvart
jag begifvit mig?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
