Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då wakedierna märkte att konungen uppehöll sig å
motsatta stranden af Nilen endast för att bedraga dem, samlade de
hela sin styrka för att drifva wagandaerna, som kommit öfver
Nagombwa, ut ur landet. När de båda folken möttes, uppstodo
en förtviflad strid, som aflopp mindre lyckligt för wagandaerna,
ty fienden bar jernharnesk, som deras spjut icke kunde
genomtränga.
Efter hållen rådplägning beslöto wagandaema att vid nästa
sammandrabbning icke spilla tid på spjutkastning utan störta
emot fienderna utan vapen samt fånga och binda dem.
Sedan wagandaerna erhållit stora förstärkningar, började de
striden ånyo, men i stället för att kasta sina spjut försvarade
de sig blott med sköldarna och störtade fram mot sina tätt
sammanpackade motståndare samt grepo och bundo de närmaste
med rep. När wakedierna funno att deras ställning började
blifva vådlig, lössläppte de alla sina stridshundar, som, medan
wagandaerna voro sysselsatta med deras herrar, rusade fram på
alla håll med vidöppet gap och under ett förfärligt skällande,
beto och sleto sönder wagandaerna med sådan blodtörst, att
dessa, slagna af förskräckelse,. flydde till sina kanoter.
Hundarna störtade sig med oförminskadt raseri efter kanoterna i
vattnet, der wagandaerna, hvilka imellertid hemtat sig ifrån sin
förskräckelse, med lätthet dödade en stor mängd af dem.
Wakedierna, som fruktade att de skulle förlora alla sina trogna
stridshundar, lockade dem tillbaka, erlade krigsskatt och erkände
wagandaernas öfverlägsenhet och herravälde samt hafva från den
dagen alltid varit trogna bundsförvandter.
I samma mån vi närma oss den nuvarande tiden blir
Ugandas historia naturligtvis mera klar och tillförlitlig. Så
berättas om Kamanyas son samt Mtesas företrädare och fader,
Suna II, att han var omkring sexton år, när han efterträdde sin
fader, och ungefär fyrtio år vid sin död; han regerade alltså i
tjugufyra år. Då Mtesa uppsteg på tronen vid fylda aderton år
och redan år 1875 regerat femton år, måste Suna hafva varit
född 1820, tillträdt regeringen 1836 och aflidit 1860. Suna var,
såsom hans ännu lefvande och förtrogna vänner berättade mig,
liten till växten och temligen fyllig, ytterst hersklysten och grym
men krigisk och tapper.
Han hade en besynnedig vana att sitta långa stunder med
hufvudet nedlutadt utan att se upp. Hans ställning liknade då
en persons som är ifrigt sysselsatt att uppdraga en plan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
