Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marken, ehuru han hade mycket väl reda på allt som försiggick
omkring honom. Ofta lät han halshugga hundratals af sina
undersåtar. Det omtalas att han en gång lät på en enda dag
afrätta 800 wagandaer för ett enda brott. Han införde
äfven andra rysliga straff, såsom ögonens utstingande eller
öronens, näsans eller läpparnas afskärande. Det sägs att han då
sällan lyfte sina ögon från marken, att bödlarna, "herrarna af
repet", såsom de kallades, alltid tolkade en blick han råkade
kasta på någon person såsom en dödsdom.
Då en budbärare anlände med någon nyhet, måste han krypa
fram på sina knän och hviska den i konungens öra. När
konungen kom gående framåt en väg, var underrättelsen "Suna
kommer" tillräcklig att väcka förfäran hos folket och drifva dem
bort.
Mot besökande från andra land var han mycket gästvänlig
och frikostig, och många arabiska handlande hade skäl att vara
tacksamma mot ödet som fört dem till Uganda under Sunas
regeringstid.
Denne kejsare, eller kabaka, såsom regenterna i Uganda
benämndes efter sina stora eröfringar, tyckte också mycket om
hundar. Till underhåll åt en af dessa sina favoriter lät han
uppodla och plantera en hel landsträcka med batater, som den
gerna åt; och vid dess död lät han alla sina höfdingar bidraga
med barktyg till begrafningen.
Han hade också ett lejon och en leopard samt ett annat
djur, som jag efter beskrifningen antog hafva varit en varg eller
lo; de tvänne förstnämnda blefvo fullkomligt tama, men den
sistnämnda var så oförbätterligt vild, att Suna slutligen lät döda
honom.
Det var naturligt att en man med Sunas lynne ofta skulle
inlåta sig i krig, och med hänsyn till hans fasta och
beslutsamma karaktär förvånar det oss icke att hans krigföring var
ytterst blodig och förfärlig. Han eröfrade Ankori, besegrade
Unyoro och Usoga samt var den förste som öfvervann de
förenade folkstammarna i Uzongora. De stolta och modiga
wavumaerna erkände honom såsom sin öfverherre; äfven det aflägsna
Ruanda hörde honom nämnas med beundran, försökte att mäta
sig med honom på stridsfältet och blef öfvertygadt om hans
storhet och makt. Jag här antecknat några detaljer från de tvänne
sista krig hvari Suna deltog och meddelar dem här såsom de
berättades förmig af Sabadu; och kan läsaren deraf göra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
