Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en föreställning om denne regents karaktär samt om sättet att
föra krig i central-Afrika.
Suna erfor att Usoga hade gjort uppror och vägrade att
betala skatt till honom, och sedan han bragt hyllning och offer
åt muzimuema, eller andarna [1], uppbådade han en stor krigshär
och marscherade till Jinja, eller klipporna vid Ripon-fallen, der
han stannade i fyra dagar. Vid Sunas ankomst flydde
wasogaerna till Kitenteh-ön (belägen i sundet mellan Uvuma och
Usoga ungefär sju mil från Nakaranga-udden). På denna ö
landsatte de sina qvinnor, barn och stora boskapshjordar, och
deras öfriga åtgärder visade att de ämnade göra ett ihärdigt
och förtvifladt motstånd.
Suna marscherade genom Usoga och lägrade sig på
fastlandet ungefär en half mil från Kitenteh-ön. Wavumaerna
efterkommo hans befallning att mönstra sina kanoter till krig och
utrustade öfver hundra stycken, bemannade med infödingar
från Uziri, Wema och Kibibi; Lulamba-, Invaji- och
Sessé-öarna försågo honom med 200 stycken; och från Uganda-kusten
erhöll han ytterligare 200, så att han sammanlagdt hade 500
krigskanoter.
Usoga, i sig sjelft ett stort land, ansträngde sig för att
möta Ugandas herskare med en väldig flotta och lyckades äfven
med hjelp från sina öar Namungi och Neygano, samt från
Usuguru, Chaga, Muiwanda och Ugana sammandraga en lika stor
styrka som Sunas, kanot för kanot.
Men den anda som lifvade de båda nationernas krigare
var betydligt olika. Å ena sidan hade man beslutit att
tillkämpa sig frihet; å den andra fans blott en regents beslut att
biinga de upproriske till undergifvenhet, och dessutom rådde här
brist på folk för att möta wasogaerna till sjös, hvartill hans
krigare icke ville samtycka utan måste tvingas med de
förfärligaste hotelser, som höllo dem i en ständig fruktan.
Suna samlade sin flotta och gaf order om anfall, men
wasogaerna mötte wagandaerna i sundet och tvungo dem efter
en förtviflad strid att hastigt draga sig tillbaka till fastlandet.
Under en hel månad gjorde de täta försök att landstiga på ön,
men wasogaerna drefvo dem modigt tillbaka och tillfogade dem
stora förluster. Wasogaerna brukade äfven till den skada de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
