Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna krigsdans skulle sluta för dem, inom de olycksbringande
linierna, beväpnade endast med käppar, såsom det
öfverenskommits — under den listiga förevändning, att wagandaerna skulle
kunna råka i vrede, om de finge se dem leka med skarpa vapen
framför Suna. Deras vaksamhet hade blifvit fullkomligt afledd
genom den välvilja kejsaren visat dem och genom de fnkostiga
gåfvor af boskap och bananer de mottagit, sedan de gifvit sig
i hans våld.
Det är icke svårt att föreställa sig huru de beklagansvärda
wasogaerna leende tågade fram för Suna den stora dagen och
huru de, i sin önskan att behaga den förfärlige despoten,
dansade det bästa de kunde. Men plötsligt, just som de höjde sina.
röster (såsom det uppgifves 30,000) till en kraftig triumfsång,
hvarmed det låtsade kriget skulle afslutas, störtade på ett tecken
af Suna 100,000 wagandaer öfver dem och bundo dem till händer
och fötter, trots ett ihärdigt och förtvifladt motstånd. Då blef
Sunas förräderi dem omsider klart.
Bland denna massa fångar utvaldes sextio de fömämsta
höfdingarna och stäldes inför Suna, hvilken tilltalade dem sålunda:
"I hafven i tre månader låtit mig och mitt folk vänta på
er underkastelse; I hafven upprest er mot min myndighet och
försökt afskudda er era skyldigheter såsom mina undersåtar; I hafven
dödat mer än hälften af mina yppersta höfdingar och I hafven
mött mig med smädelser, då I bedt mig gå och uppsöka
Kagurus och Kamanyas grafvar och der gömma min skam. I hafven
gäckat mig — mig som heter Suna — Suna, kejsaren (kabaka).
En gång skall också jag stiga ned i min graf, men vid min
fader Kamanyas graf svär jag att I skolen dö i dag, och I
kunnen helsa era fader att det var Suna, kejsaren, som skickade
er till dem!"
Derpå vände han sig till wagandaerna och ropade vildt:
"Hugg dem i bitar och stapla upp deras ben på slätten
utanför lägret."
Och såsom Suna befalt, så skedde. I fem dagar voro
wagandaerna sysselsatta med detta rysliga värf, ty de följde sin
herskares befallning bokstafligen och hackade sina offer i bitar,
dervid de började med armar och ben utan att göra sig besvär
att först döda dem.
När underrättelsen om denna hemska gerning kom till
Usoga, skickades landets alla yppersta män och höfdingar att
bedja om förskoning och försäkra om undergifvenhet och trohet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
