Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarmed Suna täcktes förklara sig nöjd. Härmed slutades kriget
och Suna återvände till sitt palats i Uganda med ett följe af
5,000 qvinnor och 8,000 barn såsom fångar.
Kort efter hans återkomst till Uganda gjorde likväl
wasogaerna för andra gången uppror under anförande af Rura,
höfdingen i Nakaranga. När Suna fick höra detta, log han
hotfullt och sade:
"Rura har tagit sig god tid innan han fattat sitt beslut;
när han dröjt så länge, kan han gerna vänta litet till, så skall
jag sedan visa honom hvem som är hans herre."
Namujuriiwa (Majwaras fader[1], höfding i Uddu, hade
imellertid vid återkomsten till sitt hem, der han blott ämnade göra
ett besök, fått höra att hans granne, konungen af Ankori eller
Usaraga, ämnade infalla i hans land med en väldig styrka.
Namujurilwa, alltid redo till örlig och krig, väntade icke tills
wasagaraerna beträdt hans egna områden utan lät stridstrumman
gå, mönstrade sina krigare, marscherade genom Bwera och
inmängde i sjelfva hjertat af Ankori samt öfverrumplade sina
fiender, hvilka under fem furstar nyss samlats i sitt läger.
Namujurilwa anföll dem med en häftighet och ett mod
som hans till antalet öfverlägsna fiender icke förmådde motstå.
Striden varade i fyra timmar utan afbrott eller fördel å
någondera sidan, då Namujurilwa af en händelse mötte en af Ankoris
furstar.
"Du lefver då än, Namujurihva?" utbrast fursten. "Vänta
då litet på mig."
Och med dessa ord tog han en båge från en af sina
tjenare och afsköt en pil, hvilken träffade kanten på den med grof
dubbel oxhud beklädda sköld som Uddu-höfdingen brukade bära.
Namujurilwa väntade icke på ännu en pil utan störtade
fram ropande: "Nej, ännu är jag inte död, furste (mlangira),
och stupar väl inte förr än jag hunnit dig" — hvarpå han
kastade sitt hvassa spjut med sådan kraft, att det genomträngde
både skölden och den olycklige ynglingens kropp.
En annan af furstarna hade hunnit till platsen i lagom tid
för att se sin broder falla och afsköt en pil, hvilken gick igenom
leopardskinnet som Uddu-höfdingen bar. Denne besvarade hans
artiga helsning med ett af sina långa spjut, som genomborrade
honom, så att spjutspetsen trängde ut genom ryggen. Med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
