Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda furstarnas död var striden afgjord, ty wasagaraerna slogos
nu af förfäran och flydde, lemnande en mängd boskap och annat
i segrarens händer.
Vid sin återkomst till Uddu efter krigets slut sände den
segrande höfdingen 300 qvinnor, 600 barn af båda könen och
1,000 nötkreatur till kejsar Suna såsom hans andel af
stridsbytet. Då kejsaren mottog den dyrbara gåfvan, sade han till
sina höfdingar i rådet:
"Namujurilwa är sannerligen en tapper krigare och hans
like finnes väl inte i Uganda."
Setuba, en stor höfding, som rådde öfver en stor
landsträcka under Suna vid gränsen mot Unyoro[1], hviskade dervid
till sin granne:
"Hm, hör du, hur Suna berömmer Namujurilwa; låt oss
gå till Unyoro och visa Suna att han har andra höfdingar lika
tappra som Namujurilwa."
Setuba begärde och erhöll kejsarens tillstånd att återvända
till sitt eget land och lemnade snart hufvudstaden: vid
ankomsten till byn der han hade sitt säte rörde han stridstrumman
och samlade sitt folk till krig.
Han medtog 300 nötkreatur och gick öfver gränsen till
Unyoro, der han nedslagtade hjorden och lät sitt folk äta oxkött
för att få styrka. När köttet var uppätet, försäkrade folket
Setuba att de nu voro starka som lejon och beredda till strid.
Setuba svarade dem leende:
"Jag här gifvit er 300 af min egen nötboskap, gå nu och
skaffa mig 3,000 af fiendens, så skall jag anse att ni betalt mig
för hvad ni förtärt."
Krigarna besvarade Setubas ord med ett härskri och
begåfvo sig oförtöfvadt bort att göra byte hos wanyoroerna, medan
Setuba och en utvald skara kämpar qvarstannade i lägret. Men
wanyoroerna kommo snart emot dem i ansenlig mängd, och efter
några timmars strid blefvo wagandaerna slagna och, när de togo
till flykten, förföljda ända till Setubas läger.
Höfdingen mottog flyktingarna med förebråelser och sade:
"Hvar äro då lejonen, som jag nyss mättade med min
nötboskap? Ämnen I återvända till Uganda med tomma händer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
